Få gånger har jag känt mig så stolt över Sverige som när utrikesminister Margot Wallström kritiserade Saudiarabien för att en domstol dömt bloggaren Raif Badawi till ettusen dödliga piskrapp . I Sverige blev Wallström otroligt nog utskälld av både näringslivet och av borgerligheten för att hon saboterat relationerna med ett land som är viktigt för svensk export (och ibland vapenexport ). Kungen kallades till och med in för att skriva ett försonande brev till sin kunglige kollega i Saudiarabien .

LÄS MER: Göran Greider: "Storbankerna har blivit parasiter​"

Varför dömdes Badawi? För att han startat en blogg och skrivit ut kritiska ord om regimen i sitt eget land. Bråket med Saudiarabien handlade alltså om yttrandefrihet. Det som vi tar för en självklarhet, var och ens rätt att yttra sig om saker och ting i detta samhälle, är på andra håll i världen en livsfarlig handling. Visserligen är yttrandefriheten inte heller i Sverige obegränsad hets mot folkgrupp eller förtal är naturligtvis åtalbart. Inte heller existerar ens i ett land som Sverige det som man skulle kunna kalla yttrandejämlikhet; den som har stora resurser och gott om pengar har långt lättare att göra sig hörd i ett klassamhälle. Allt mer makt över medierna samlas dessutom i händerna på allt färre aktörer och det förblir deprimerande att det i dagspressen på tio borgerliga ledarskribenter går på sin höjd ett par vänsterskribenter.

I dag infaller den internationella pressfrihetens dag. Hur står det till med pressfriheten i världen? Svar: Det går inte framåt. Snarare går det bakåt. Den internationella organisationen Reportrar utan gränser sammanställer varje år ett pressfrihetsindex. Sverige brukar ligga i toppskiktet men halkar i år ner några pinnhål, vilket mycket beror på att svenska journalister allt oftare utsätts för hot och skrämseltaktik. Ändå är det långt mer oroande att det i vår direkta, europeiska närhet pågår långt värre angrepp på det fria ordet: Jag tänker på Polen. Polens konservativa regering har bestämt att den som ska utse chefer på statliga TV- och radiobolag är… finansministern! Medierna pressas dessutom att bli mer patriotiska. En likartad utveckling har vi tidigare sett i Ungern. Så kan det på nära håll se ut i Europa på Pressfrihetens dag.

►LÄS MER: Göran Greider: "Därför behövs fler män i barnomsorgen"

Människor som inte är journalister tänker förmodligen inte så mycket på pressfrihetens dag. Men tänk Raif Badawi! Eller tänk exempelvis Ananta Bijoy Dash, en skribent i Bangladesh. Han blev förra året bestialiskt hackad till döds av extremister på en gata i sin hemstad. Tragiskt nog hade det faktiskt inte behövt hända. Men han nekades på oklara grunder visum till Sverige dit han skulle åkt några dagar tidigare för att vara med på ett seminarium om pressfrihet.

+ Det gör inte ont i oss när knoppar brister. Tvärtom!

- Medierna har blivit alldeles för rojalistiska. Det liknar nästan indoktrinering när mediehus och kungahus flyter ihop.