Den europeiska befolkningen åldras. Idag är drygt fem procent av EU:s befolkning över åttio år, men om ett halvsekel kommer den andelen att ha ökat till mer än det dubbla. På fyra arbetande människor går det i dagens Europa en pensionär, men om några årtionden kommer det bara att gå två i arbetsför ålder på varje pensionär. Europa är sakta men säkert på väg att börja stappla fram, tack vare det glädjande faktum att människor lever längre.

Det är så det i dag ser ut, i ett läge där miljoner desperata flyktingar knackar på den stängda dörren till Europa. Unga människor, inte sällan barn, till och med spädbarn, flyr från krigen i Mellanöstern eller fattigdomen i Afrika och tittar man bara på demografin i Europa vore den absolut bästa lösningen att dessa människor fick invandra på laglig väg till de europeiska länder som är i behov av yngre människor.

Det där är naturligtvis bara en abstrakt sifferbild. Den är krass och på sätt och vis egoistisk när den sätter Europas väl före migranternas lidande. Sedan länge är den europeiska verkligheten dessutom sådan att miljoner och åter miljoner européer, inte minst unga, inte ens får en chans att arbeta på grund av den marknadsliberala eller konservativa åtstramningspolitik som överallt förs av fantasilösa regeringar. Och den skyhöga arbetslösheten gör att många känner att ökad invandring till de europeiska länderna skulle göra situationen ännu värre. Ändå är det faktiskt så, att i det långa loppet skulle alla vinna på en starkt ökad invandring till detta åldrande Europa. Redan nu är det så att välfärden knappast skulle fungera utan den invandring som skett till exempelvis Sverige.

Mellan 1850 och 1914 begav sig femtio miljoner europeiska emigranter till USA. Mer än en miljon av dem var svenskar. Om USA hade haft en landgräns till de europeiska länderna för ett sekel sedan, eller ett mindre hav än Atlanten skilt världsdelarna åt – ja, då hade de fruktansvärda scener vi idag ser på Medelhavet eller i Makedonien säkerligen ägt rum längs USA:s gränser. Förtvivlade människor, utan hopp – på väg mot en världsdel där de skulle kunna göra nytta men inte tillåts göra det.

Det är en tragedi att Europaunionen inte kan komma överens om att fler länder ska ta emot flyktingar i samma skala som Sverige eller Tyskland. Vad ska vi ha EU till om denna koloss inte ens förmår hantera denna ödesfråga? De europeiska regeringar som säger nej till ökat flyktingmottagande är inte bara skamligt osolidariska. De är också korkade när de tackar nej till en föryngring av sina befolkningar.

Det är en gåta att det demografiska perspektivet på flyktingfrågan inte diskuteras mer och oftare förs fram av ledande politiker. Det öppnar horisonter. Och kan också öppna gränser.

+ En mycket solig vecka får oss nästan att glömma en lång, regnig sommar.

- Elsa Andersons konditori i Norberg brann ner i fredags. Sorg och saknad. Det anrika konditoriet var Norbergs juvel.