GÖRAN GREIDER:

Minns ni striden om FRA-lagen? Flera tunga borgerliga riksdagsledamöter var nästan beredda att gå emot den egna Alliansen när frågan var uppe i Riksdagen. En centerpartist, Fredrik Federlay, grät väl nästan när han till slut böjde sig. Annie Lööf, som senare blev centerledare, la ner sin röst och det gjorde även folkpartisten Birgitta Ohlsson. FRA-lagen gick igenom och frågan som nyss orsakat en jordvävning åtminstone i den så kallade bloggosfären kröp ner i underjorden ­ tillsammans med FRA:s egen personal.

Men den kommer tillbaka. Visselblåsaren Edward Snowdens uppgifter om den amerikanska avlyssningen har satt igång något som liknar en lavin. Snowden har varit föredömligt försiktig och inte slängt ur sig uppgifter hur som helst och det har bidragit till att hans trovärdighet är betydande. På olika håll i världen har ilskan mer eller mindre exploderat. Brasiliens president är förbannad över att NSA varit inne i hennes mailtrafik och rotat, liksom även mexicanska politiker. I Tyskland är avlyssningsskandalen en stor fråga. Men i Sverige skulle man nästan behöva en egen avlyssningsapparat för att uppfatta vad de ledande politikerna säger om saken.

I förra veckan vittnade en brittisk journalist inför ett utskott i EU-parlamentet och hävdade att Sverige har en nyckelroll i denna amerikansk- och brittiskledda globala scanning av mänsklighetens förehavanden. Det är en bomb. Sverige ligger strategiskt till, det vill säga nära Ryssland, och kablarna under Östersjön sjunger dag och natt. Men fortfarande i skrivande stund har varken statsministern, utrikesministern eller försvarsministern lyckats säga något tydbart i frågan.

Kanske är det dags nu i alla fall. Som Metro har berättat under sommaren har svensk lag några fina kryphål som gör att FRA i praktiken kan lämna över vilket material de vill till främmande makt. Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten ­ förkortat SIUN ­ har i uppdrag att granska avlyssnarna och dokument tyder på att FRA töjer på reglerna. Men det man då töjer på är i själva verket demokratin.

Det är klart att underrättelseverksamhet alltid kommer att existera, så länge det finns stater med olika intressen. Men hur mycket förnedring ska vanliga medborgare tåla? Och hur mycket mörkläggning av hur avlyssningen går till ska vi acceptera? Det börjar närma sig en smärtgräns. Just nu finns det tre svenska ministrar med kapacitet att kliva fram som gråtande ministrar: Karin Enström, Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt. Men något säger mig att om de gråter är det för att FRAs verksamhet är ifrågasatt. 

+ Monica Z
+ Ser fram mot att höra och se Edda Magnason sjunga Sakta vi gå genom stan i den nya filmen om Monica Zetterlund.

– Amerikansk intervention
En amerikansk attack mot Syrien närmar sig. Allt tyder på att effekten av den blir ökat lidande för en civilbefolkning som redan lider.