GÖRAN GREIDER: Den som rör på kroppen kommer hem till kroppen – jag skulle gärna ha en t-tröja med den texten. Jag tror nämligen att den är sann. När vår art började sin bana på jorden var vi en kringvandrande varelse. Vi var nomader och det kan till och med vara så att vår förmåga att springa länge och uthålligt hade betydelse för en viktig del av försörjningen, jakten. Människan har ingen päls. När vi tappade den kunde vi svettas. Det kan inte ett lejon eller en antilop.

När människan slog sig på jordbruk och blev bofast tog hon ett ödesmättat steg bort från den varelse som evolutionen gjort oss till. Något val hade hon knappast: Jordbruk gav större matsäkerhet än nomadliv, även om den mat vi då åt blev mer ensidig än tidigare. Men jag brukar tänka att vi numera, särskilt de senaste femtio åren, lever i exil från det slags biologiska varelser som evolutionen gjorde oss till. Och ett sätt att återvända från denna exil är att motionera.

Svenska folket är bra på att motionera, bäst i Europa, enligt en undersökning som nyligen kom. Tyvärr är motionerandet fortfarande mycket klassbundet. För den har som ett tungt, enformigt eller ofritt jobb är det svårare att orka ta itu med träning på lunchrasten eller efter jobbet. Högre tjänstemän är privilegierade och har råd att skaffa sig en personlig tränare, kort på dyra gym eller svindyra racercyklar och en massa träningsutrustning.

Och så har vi fenomenet träningshets: För en växande skara motionärer har tränandet övergått till att bli något man gör för att skaffa sig status. Att delta i olika tävlingssammanhang ger prestige. Och det ger prestige att kunna visa upp de dyra grejjer man köpt för att kunna träna. Jag ser framför mig en typ av välbeställd tjänsteman som utnyttjar RUT-bidraget för att slippa städa och hinna med sin träning istället. Trots att två timmars städning per vecka lätt ersätter ett pass på gymmet.

Varifrån kommer träningshetsen? Är det inte helt sjukt att motion, det som man bör syssla med för att må bättre, blir ett verktyg i statuskampen? Jag tror att träningshetsen har att göra med att vi fått ett mer karriär- och konkurrensinriktat samhälle. Och ju större klassklyftorna och avstånden mellan människor växer sig, desto viktigare tycks det bli med den respekt som status skapar. Det otäcka med statusjakt är att det skapar prestige i ena änden av det sociala spektrat och förakt i det andra; det känns som om föraktet mot dem som är överviktiga eller inte har tid och ork att kunna träna regelbundet idag ökar i det svenska samhället.

Att röra på kroppen är att komma hem till kroppen. Ja. Men den viktigaste reformen vore att göra arbetslivet så rikt att alla samhällsklasser fick sin allsidiga rörelse där.

+ Det känns som om Borg och Reinfeldt har slut på idéer. På Sverigemötet i Göteborg kom intet nytt.

– Högerextrema Jobbik vinner mark i Ungern. Europa skiftar i brunt.