GÖRAN GREIDER Ett fyrtiotal aktivister från Svenska Motståndsrörelsen angriper en antirasistisk demonstration i Kärrtorp, en förort i södra Stockholm. Det finns barn bland de runt tvåhundra demonstranterna som samlats i förortscentrat.

På söndagskvällen visas i medierna bilder från attacken och på ledarsidor och i sociala medier riktas hård och berättigad kritik mot polisen för att de underskattat hotet från dessa nazistiska stormtrupper och satt in alldeles för litet resurser.

Men redan på måndagsmorgonen får jag intrycket att händelsen börjat blekna i det allmänna nyhetsflödet, även om kritiken mot polisen fortsätter. Inom några dagar lär få längre tänka särskilt mycket på nazistattacken i Kärrtorp. Men hur är det egentligen möjligt? Svenska motståndsrörelsen är uttalade nazister. På deras hemsida görs reklam för böcker som förnekar Förintelsen och såväl antisemitism som islamofobi flödar.

Hade attacken i Kärrtorp inträffat för låt oss säga tjugofem år sedan hade den definitivt resulterat i en väldig politisk uppståndelse. Ministrar hade trätt fram. Pådraget hade varit stort i alla medier.

Nu reagerar visserligen de flesta och blir illamående, men det är helt klart att fascism av det här slaget inte längre väcker samma reaktioner: Vi har vant oss. Vi blir på sin höjd förbannade på polisen som klantat sig men har börjat betrakta dessa fenomen som närapå naturliga inslag i tillvaron.

Vad beror det på? Svar: Det har ägt rum en gradvis och smygande normalisering av fascism, högerextremism och rasism. I europeiska länder kan borgmästare bygga höga murar som avskiljer romer från övriga befolkningen.

Från Ukraina rapporterar media nästan ingenting om att en av de mest aktiva organisationerna i massprotesterna utgörs av ett antisemitiskt, högerextremt parti (som skiljer sig från majoriteten av de demokratiska demonstranterna).

När en folkvald regering i Thailand drivs bort av ultranationalister och monarkister ses det inte som särskilt alarmerande. I de nordiska länderna är det så enkelt som att de främlingsfientliga partiernas entré i parlamenten har trubbat av känsligheten inför alla högerextrema fenomen: Fremskrittspartiet, Sannfinländarna, Danskt folkeparti och Sverigedemokraterna. Jag läser en intervju med Svenska Motståndsrörelsens ledare, en man dömd för dråp, där han får frågan vad han anser om andra nationella rörelser: Han ser dem som allierade.

Javisst,
i slutändan är alla dessa högerextremer allierade. Barnen som skrämdes på torget i Kärrtorp har stirrat in i en ny värld. Det är inte polisens misstag som skapat den. Det är ett kvartssekel av politiska försummelser och vår avtrubbade sensibilitet.

+ Julgranen är installerad. Tänder belysningen. Mina barnaögon tindrar.

- Regeringens nya rovdjurspolitik innebär färre vargar. Vargen används i valrörelsen av Centerpartister och Sverigedemokrater.