Denna höst känns det faktiskt som om någonting har inträffat i det stora folkhavet: Ett skifte i stämningsläge. Inte så att politikerna har ändrat sig och intagit nya revolutionerande positioner, utan snarare att väljarna har gjort det. Sedan i våras har den ena opinionsmätningen efter den andra visat att alltfler väljare är utleda på de eviga skattesänkningarnas politik. Känslan växer av att den politiken är en såg som sågar av den gren vi sitter på.

Sambandet mellan å ena sidan ständiga skattesänkningar och å andra sidan en – bokstavligt talat – dödlig brist på vårdplatser, för stora barngrupper eller sjunkande skolresultat börjar bli uppenbart. Nyss var det inte så. Samma personer som ilsket klagade på försämringar under föräldramöten i skolan gladde sig i nästa ögonblick över skattesänkningen de fick – och tycktes inte bli varse sambandet mellan dessa fenomen.

Men till och med moderata väljare säger nu, när de tillfrågas, att de tycker att välfärden har försämrats på senare år och långt in i de borgerliga leden finns en växande insikt om att det är dumt med vinstmotiv i skola och välfärd.

Något har hänt. Väljarna är liksom på väg att skapa sin egen agenda inför nästa års val, utan hjälp av konsulter eller PR-makare. På den agendan är det välfärden som står överst på listan över angelägna frågor, inte frågor om innovationer, konkurrens på den globala marknaden eller sänkta skatter. Ett skifte förnims. En annan atmosfär.

Plötsligt går det ett medelklassuppror över landet mot försämrad välfärd och läkare skickar budkavle för att stoppa marknadstänkandet inom vården. De senaste veckornas mediauppståndelse kring den borgerliga ledarskribenten Hanne Kjöllers bok och de sakfel som finns där, handlade egentligen lika mycket om att hennes uppifrånperspektiv äntligen ifrågasattes: Hon är en av många borgerliga opinionsbildare som ägnat åratal åt att skuldbelägga sjuka, utförsäkrade och arbetslösa. Men nu har många tröttnat på den där självklara arrogansen uppifrån.

Ett skifte. Ja. Och moderaterna står som levande frågetecken. Men det gör också socialdemokraterna, som hårdnackat vägrar att ta tillbaka det allra minsta av de skattesänkningar som Alliansen genomfört. Men jag undrar hur det där ska sluta. Vilken dagordning ska vinna: Väljarnas eller politikernas? Jag tror att man kan ställa frågan så. De stora partierna sitter fast i en syn på politiken som ofta inte längre är vuxen de utmaningar vi står inför – på välfärdens, sysselsättningens och klimatets områden.
Ett skifte. Ja. Och jag är rätt säker på att de politiska partierna snart måste börja svara på de nya signalerna. Sker inte det vet jag inte vad som händer. Ilska? Missnöje? Apati?

+Amerika. När denna kolumn går i tidningen promenerar jag runt i Chicago. Amerika är roligare än USA.
– EU:s flyktingpolitik. EUs flyktingpolitik är dödlig. Europa liknar en fästning. Folk dör i den vallgrav som heter Medelhavet.