Diomidis Spinellis sprudlade av optimism. I november 2009 fick den unge dataingenjören vid Atens universitet finansdepartementets uppdrag att rädda det grekiska skattesystemet. Han hade en rad idéer som skulle stoppa skattesmitningen.

Skatteuppgifter fanns bara på papper och sådana kunde lätt ”tappas bort” om den skattskyldiga var vän med indrivaren. Därför utvecklade Spinellis ett datasystem som samlade all denna information. Det var inte lätt att arbeta i byråkratin, för det gick inte att sparka inkompetenta medarbetare eller belöna de bästa. Spinellis fick i stället tilldela de hårdast arbetande tjänstemännen bättre parkeringsplatser och ge de sämsta mindre kontor. 

Men han jobbade vidare och snart visste skattekontoren hur mycket de skulle driva in från var och en. Ändå kom nästan inga pengar in. Skattebetalarna kunde strunta i skattekontoren. Då utvecklade Spinellis ett system som visade finansdepartementet i Aten hur mycket de lokala skattekontoren drev in, dag för dag. Ändå kom nästan inga pengar in. Skattekontoren kunde strunta i regeringen. 

Det var då Spinellis började inse att han inte bara hade att göra med ett informationsproblem, det var ett kulturproblem. Han forskade vidare och upptäckte ett utbrett 40/40/20-system: den skattskyldiga får höra att han kan ge indrivaren 40 procent av summan under bordet, så kunde han själv behålla 40 procent, och så fick det offentliga bara 20 procent. De 300 lokala skattekontoren var korrupta och borde slås ihop, enligt Spinellis. 

Man hade kunnat tro att en sådan sanningssägare, som utmanar skattesmitare och korrupta byråkrater skulle få hjältestatus. Då skulle man ha fel. Uppbackningen från regeringen har varit svag. Skatteindrivarnas fackförening har lovat att slå tillbaka med full kraft och har stämt Spinellis för att ha förtalat deras yrke. Just nu samlar han ihop korruptionshistorier för att försvara sig i domstol.

Alla dessa turer visar varför Grekland inte kommer att klara sig. De grekiska myndigheterna är
genomruttna och det finns starka intressen i och utanför staten som tjänar på det. Det finns hederliga personer, men de förlorar på att vara hederliga. En förändring kommer att ta generationer, och nu när den grekiska staten är bankrutt har den inte generationer på sig, utan veckor. 

När jag träffar Spinellis i Aten berättar han att han var optimistisk för det fanns så många enkla saker att ändra på, mycket lågt hängande frukt, men i dag är han pessimistisk av samma skäl – all denna frukt hänger fortfarande kvar. Spinellis har lämnat sitt uppdrag och har återgått till universitetet, där han varje dag ser unga, välutbildade greker lämna ett land som går allt snabbare mot haveri.

+ Den unika ryska pianisten och sångerskan Regina Spektor tillbaka med ett nytt excentriskt album.

Det här med att missa Venuspassagen och behöva vänta 105 år på nästa chans.