Eurokrisen är på väg in i ett kritiskt skede. På söndag är det val i Grekland som kan sluta med ett euroutträde. EU:s diskreta planer för att begränsa kaoset inkluderar i värsta fall att blockera de grekiska gränserna och bankomaterna. Utrikesdepartement runt om i Europa utvecklar beredskap för att ta hem sina medborgare om betalningssystemen bryter samman och ingen kan fara hem.

Många bedömare talar nu allt mer otåligt om det de ser som den sista utvägen: Låt tyskarna betala. Tysklands ekonomi är urstark och landet kan låna rekordbilligt. Varför kan inte tyskarna ta stora lån för att dela med sig till krisländerna som knappt kan låna alls till sina underskott? Allt oftare framställs tyskarna och förbundskansler Angela Merkel helt enkelt som snåla. 

Men som den enda stora, stabila ekonomin i eurozonen har Tyskland redan tagit väldiga risker för att rädda andra länder från ekonomins tyngdlagar. Om de fem värsta krisekonomierna skulle ställa in sina betalningar och lämna euron skulle Tyskland enligt vissa bedömare se runt 1 100 miljarder euro gå upp i rök. Det är en summa som närmar sig hälften av landets produktion. Tyskland skuldsituation skulle påminna om Greklands. 

Jamen då så, säger kritikerna, desto större skäl för Tyskland att öppna plånboken än mer nu så att dessa länder kan stanna i eurosamarbetet. Enda svagheten med det resonemanget är att det är precis det som har gjort skulderna så stora från början.

Vad vi nu ber tyskarna om är att släppa de sista begränsningarna och pantsätta sin egen framtid – till förmån för stater som har trixat med alla budgeter och sprungit från alla notor. För ett historiemedvetet land där allas besparingar och pensioner tillintetgjordes av skulder och inflation två gånger under 1900-talet känns det som ett steg för långt ut över avgrunden.

En lösning där Tyskland garanterar alla eurostater och deras banker förutsätter därför att tyskarna samtidigt får makt över dessa länder. De kan bara ta ansvar för något de har kontroll över. Men det kan bli en europeisk mardröm. Föreställ dig en värld där tyska tjänstemän åker till Rom och Madrid och säger tyvärr, ni får inte de pensioner ni har hoppats på, lönerna får vi sänka och den där banken får vi nog lägga ned.

Varje sakfråga skulle urarta till en nationell dragkamp. Allt som gör ont skulle skyllas på andra länder. Missnöjet bland de tyskar som tvingas jobba längre för att skicka pengarna till Sydeuropa skulle bara överträffas av motviljan hos de sydeuropéer som får se sin demokrati satt ur spel av Berlin. Det skulle vara slutet för den europeiska drömmen om enighet och solidaritet. Det skulle vara den bästa present Europa givit nationalistiska hat- och missnöjespartier sedan 1930-talet. 

+ Ganna får stanna Migrationsverket ändrar plötsligt beslutet att en hjärtsjuk, dement och nästan blind 91-åring med barn och barnbarn i Sverige ska avvisas till Kiev. För ett kort ögonblick får medmänskligheten triumfera. 

Barnamördandet i Syrien Blodbadet i Syrien övergår mänskligt förstånd, och även barn mördas systematiskt av regimen. Är det inte dags för omvärlden att försöka skapa fredade buffertzoner?