Det är bara det att elallergi inte finns. Inte i biologisk mening. Personer som anser sig vara elöverkänsliga kan inte avgöra om elektrisk apparatur är påslagen eller ej. Det finns 46 noggranna studier och bevisen är tätare än det avskärmande tyget i Moramannens silverdräkt: Elöverkänsligas symptom är desamma oavsett om de utsätts för elstrålning eller ej. De har verkliga problem, men det är inte allergi, utan fobi. Det är nocebo – placebo, men tvärtom. Kommunen skulle lika gärna kunna bygga bort alla torg för att det finns personer med torgskräck. 

Moras kommunledning har nu kört över Miljökontoret. Men problemet är större än så. Som läkaren Mats Reimer skriver i Dagens Medicin kräver många rikspolitiker åtgärder. Centerpartister och socialdemokrater har motionerat i frågan och på högsta nivå kräver Sverigedemokraterna åtgärder.

Den miljöpartistiske riksdagsledamoten Mats Pertoft sitter i styrelsen för Elöverkänsligas Riksförbund, som får nära 1,8 miljoner i statsbidrag per år. I en motion skriver han med kolleger att ”ett flertal av de ingenjörer” som utvecklade trådlösa nätverk ”är i dag skadade för livet”, vilket torde komma som en nyhet för ett flertal av dem. Man ställer sig frågan om de baserar resten av sin politik på samma kreativa förhållande till forskningen.

Om man tar panisk rädsla på allvar hanterar man den med kognitiv beteendeterapi. Miljökontor och riksdagsledamöter har i stället förstärkt rädslan. De säger att försiktighetsprincipen förutsätter att det kan finnas monster under sängen. Det är grymhet förklädd till omtanke. Det är att säga till känsliga människor att det nog är bäst att sy upp en silverdräkt, bara ifall att.