2007   fick landsbygdsminister Eskil Erlandsson en aptitlig idé. Om han tog drygt 1 000 miljoner kronor av skattebetalarna och gav till livsmedelsföretag här och där kanske det skulle ge tillväxt och sysselsättning.

Utvärderingen har nu hittat en lång rad stadiga måltider, och många små företag som fick en slant – men ingen tillväxt och sysselsättning. Och? Eskilsson är glad och stolt ändå och tänker fortsätta äta sig genom matlandet Sverige. 

Så fungerar andras pengar. Med dem kan politiker genomföra skrytprojekt de aldrig skulle betala för själva och företag kan göra sånt vi inte efterfrågar. Går det snett fortsätter de ändå. Det är ju inte de som betalar. 

Det är därför vi behöver Martin Borgs. Du kanske har sett honom i filmen där han jagade slöseri i en gammal sheriffbil eller i något youtube-klipp där han med svart humor granskar skattemedel. Martin är inte bara filmare (som jag själv har samarbetat med, för övrigt), han är också Slöseriombudsman som på uppdrag av Skattebetalarnas Förening undersöker vart våra pengar tar vägen.

Efter en svår cancerdiagnos räddades Martin av den svenska sjukvården, så han vet att rätt använda skattepengar kan betyda allt. Det är därför han rasar mot det som används fel – på byråkrati, politikerpensioner, skeva socialförsäkringar, bankstöd, övervuxen infrastruktur, subventioner till rovfiske, osv.

”För mig är slöseri en moralisk fråga”, säger han till mig, ”hur hanterar man andras pengar?” Hemma i Garpenberg har han skapat ett slöserimuseum. Där har han ramat in debattartikeln som Arbetsförmedlingen beställde för 125 000 kronor men som var så dålig att den aldrig publicerades.

Där finns en inbjudan i plexiglas till en myndighetsfest, där de designade inbjudningskorten kostade 185 000 kronor. Kanske kan Martin snart komma över dimmaskinen som skulle göra infarten till Landskrona mer ”trolsk” men bara gjorde vägbanan ishal och sikten dålig.

På Facebook har han mer än 23 000 likes. ”Stödet har varit överväldigande, men egentligen är jag inte förvånad”, säger Martin. Frågan engagerar de flesta, från höger till vänster. Alla kan instämma i den gamle socialdemokraten Gustav Möllers konstaterande ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.” 

Nu vill Martin göra en ny film, ”1 600 miljarder”, om hur många av dessa skattekronor försvinner spårlöst. När andra gör film brukar de börja med att gå till en bidragsnämnd, och du får betala vare sig du vill eller ej. Men Martin lever som han lär. Han frågar om vi frivilligt vill ge ett litet bidrag.

Minst 250 000 kronor ska han ha samlat ihop före 2:a maj – deklarationsdagen. Vill du och jag inte betala blir det ingen film. Precis som det också borde vara med Eskils gästabud. 

+ Slut för djurtester. Nu är det slut för kosmetika som testas på djur inom EU. I Kina däremot är djurtester obligatoriska. 

– Ungerns konservativa. Steg för steg monterar Ungerns konservativa regering ned landets demokratiska institutioner. Andra EU-länder talar om indraget EU-stöd, varför inte den svenska regeringen?