Vet ni vem Mats Kardell är? Det gjorde inte jag heller innan jag läste den nya boken om hans liv, "Dopning, dieter och drivkrafter" (Panta Rei publishing). Mats Kardell var Sveriges förste bodybuilderproffs. Han vann SM fyra gånger, kom tvåa i VM och umgicks med storheter som Ricky Bruch och Hoa Hoa Dahlgren. Men han kämpade i hemlighet med sin ångest och mänskliga skevhet. Han var för klumpig och rastlös för andra sporter, kroppsbygget blev hans grej. Det var ångestdämpande att lyfta tyngderna, att ta ut sig helt och fullt. Han drack ganska tidigt och frågar sig själv om han var född till alkoholist. Men när jag läser biografin ser jag att det egentligen inte handlar om alkoholen. Hans ätstörningar under kroppsbyggartiden var monumentala. Men eftersom svälten och träningsnarkomanin är så normaliserad inom den sporten så ansåg han sig bara ha bra karaktär. Till slut räckte det inte, han måste dopa sig för att nå toppen. Sidoeffekten var att han blev helt lugn. Vilken lycka! 

Han blev fast. I det ena missbruket efter det andra. Han provade det mesta för att ”tända till och hitta formen”: Han åt, snortade och injicerade anabola androida steroider, sömntabletter, lugnande tabletter, tillväxthormoner, amfetamin, djurpreparat, vätskedrivande mediciner, adrenalin, dopamin för Parkinsonpatienter, insulin och sköldkörtelhormoner. Bland annat. Allt spårar ur. Han kan inte längre tävla, blir svårt alkoholiserad och förlorar sitt sociala nätverk. Mats Kardells läkare ger honom till slut ett ultimatum: leva eller dö? Mats väljer att leva och får så småningom även en förklaring till ångesten, utanförskapet och rastlösheten: Han har adhd och en del Aspergersymtom. 

I dag lever han ett drogfritt liv och är ute och föreläser om adhd, missbruk och träning för en sund kropp. Han är kritisk till idrottsvärlden som inte tar hand om sina idrottsmän och kvinnor när de lämnat rampljuset. Många ramlar handlöst ner från prispallen, som Nacka Skoglund, Mikael Ljungberg och Lillen Eklund. Träning är fantastiskt. Det kan bli räddningen för många som kämpar med psykisk ohälsa. Men det är ingen slump att somliga söker sig till eliten och är beredda att göra nästan vad som helst för att få en klapp på axeln. Idrottssverige kan inte blunda för det och bara pressa sönder sina yngsta, för att sedan lämna dem vind för våg när de inte står på prispallen längre. Även skevheter måste få plats – och ledarna måste lära sig mycket mer om psykiska olikheter. Annars får vi många fler som faller handlöst.

+ Alla måste lyssna på Anna Serner hos Triumf i Värvet. Vd:n för Svenska filminstitutet bjussar på insikter som hänger kvar länge i skallen. På ett bra sätt.

- Lejonsorgen. Det finns en speciell plats i helvetet för män som måste visa sin manlighet genom att döda lejon som Cecil.