HILLEVI WAHL: Har ni hört talas om Rydaholmsmetoden? Nej, det hade inte jag heller förrän vi fick ett mail från min sons lärare. ”Movitz behöver träna lite mer på avkodningen i läsningen”, stod det. Han skulle få bästa lyx-vip-behandlingen. Varje måndag morgon skulle hans lärare sitta en halvtimme bara med honom och träna avkodning och sedan skulle vi läsa lite hemma varje dag.

Movitz kände sig mycket utvald och speciell. Redan första dagen kom han hem och jublade över hur lätt det var och vi satte oss med tidtagarur och läste en berättelse som han hade fått med sig hem. För varje dag slog han nytt personligt rekord och vi gjorde high five och förundrades över hans framgångar. På bara några veckor hade han utvecklats med raketfart och fått sådan läsglädje så jag och min man fick åka runt stans alla bibliotek för att hitta hans favoritböcker om monsterdetektiven Nelly Rapp (av Martin Widmark). 

Jag hade egentligen aldrig oroat mig över hans bristande lust för läsning. Han hade andra intressen, som att uppfinna och filosofera och han var bra på matte och tänka logiskt, så jag tänkte att det där löser sig nog. Det var skolan som fångade upp honom, tack och lov. De snackade aldrig om dyslexi. 

Det var när jag började läsa på om denna mirakelmetod, Rydaholmsmetoden, som jag fattade att Movitz hade läs- och skrivproblem. Han hade visserligen sagt att bokstäverna hoppade, och jag hade kollat synen (!), men han läste ju, bara inte lika snabbt som sin storebror. Det är där som vi har den viktiga kärnan. För om man redan i ettan och tvåan har svårt att hänga med, då kommer det bli allt svårare för varje år och hinner man inte ens skriva av det som står på tavlan innan läraren suddar ut det, så är det lätt att man ger upp. Många får höra att de är okoncentrerade, lata, korkade eller kanske har psykologiska problem. Vilket enormt vuxensvek!

Innan jag läste Martin Ingvars utmärkta bok ”En liten bok om dyslexi” trodde jag att läs- och skrivsvårigheter var ett obotligt handikapp. Nu vet jag bättre. De flesta kommer ikapp med läsningen på i genomsnitt sju veckor, om man bara får samma vip-behandling som
Movitz har fått. Sju halvtimmar för varje unge – det är faktiskt bara 3,5 timmar – och tänk vilken samhällsvinst det skulle vara om alla ettor och tvåor på alla skolor fick denna uppmärksamhet. Det måste vi ha råd med.

Internationella exempel visar att man kan minska gruppen lässvaga betydligt effektivare med Rydaholms-metoden än med konventionella metoder. Så vad väntar vi på?

+ Härma Nya Zeeland! Nya Zeeland är ett föregångsland i läskunnighet. Staten servar alla skolor med gratis inlärningsmaterial - och de måste använda det. Om ett barn inte kan läsa när det är 6 år och 2 månader, då går stora larmet.

– Skolan – ett lotteri. Tre av fyra kommuner i Stockholm saknar en handlingsplan för arbete med dyslexi. Sju av tio lärarstudenter uppger att de inte får tillräckliga kunskaper i barns läs- och skrivutveckling.