HILLEVI WAHL: Länge har jag funderat över varför så många av oss strävar efter att bli perfekta. Till vilken nytta, liksom? Möter jag en människa som ser ut att ha perfekt kropp och de ”rätta” kläderna, så blir jag helt stel. Jag drar in magen för att dölja mina egna skavanker och kan knappt andas, än mindre föra ett vettigt samtal.

Likadant om jag kommer till ett minutiöst välstädat hem – då vågar jag knappt sätta mig ner av rädsla för att besudla inredningen med mitt eget operfekta väsen. Men när jag kommer hem till någon som har tidningstravar på borden, lite matspill här och där, kanske strumpor som ligger i ett dammigt hörn – då kan jag slappna av och vara som folk, då kan vi mötas.

I veckan har jag sträckläst sociologen Brené Browns bok ”Mod att vara sårbar” (Libris förlag). Jag har jublat högt åt Brené Browns TED-föreläsningar om skam och sårbarhet som har setts och älskats av många miljoner, just för att hon bjuder på sig själv så generöst.

Hon, den tuffa Texaskvinnan och forskaren, som tidigare gärna sa att hon åt sårbarhet till frukost, hon som hela sitt liv hatat allt vad kaos, oordning och sårbarhet är – fick en livskris tack vare sina egna forskningsrön och insåg att själva förutsättningen för att bli lycklig och harmonisk är att vara just sårbar, trots att det inte finns några garantier alls.

”Sårbarhet är inte svaghet och vi kan inte välja bort ovissheten, riskerna och den känslomässiga nakenhet vi ställs inför varje dag. Det enda vi kan välja är om vi ska ge oss hän eller inte. Ju mer vi skyddar oss från att bli sårbara, desto mer rädda och isolerade blir vi”, sammanfattar Brené Brown.

Just detta känner jag själv så tydligt när jag är ute och föreläser. Förbluffande nog är det just de värnlösa dagarna, då när jag känner mig som allra skörast, som jag också får de mest magiska mötena med människor i publiken.

Vi lever i en värld och en tid när vi försöker bedöva alla våra negativa känslor av skam, ångest, otillräcklighet och rädsla med mat, droger och alkohol. Men när vi bedövar våra känslor så kan vi inte enbart bedöva de känslor som vi tycker är negativa – vi bedövar samtidigt även de positiva, som glädje, kärlek, närhet och kanske rentav eufori. Vi bedövar oss från livet självt. Och vi känner oss lurade: Livet borde väl vara mer än så här?

Ja, säger Brené Brown, om vi vågar släppa sargen! Om vi vågar vara sårbara och se det som en styrka, om vi vågar värna om det som är äkta, släpper taget om det som dövar, värnar intuitionen, leken och vilan. Men framför allt: Om vi vågar se sårbarheten som ett sätt att kunna möta en annan människa. Det är då vi verkligen kan känna livet i oss.

+ Hjärngympa i världsklass. Har ni inte sett Brené Browns TED- föreläsningar The power of vulnerability och Listening to shame, så måste ni göra det nu.  Finns på www.ted.com. Arton minuter som förändrar ditt liv.

- Urspårad människosyn. Tågvärden Jimmy Strigér, 32, har arbetat prickfritt som tågvärd i Stockholm i fem år. Men när han fick sin adhd-diagnos fick han inte jobba kvar. Skäms, Stockholmståg!