HILLEVI WAHL. Alltför många struntar helt i att hålla upp dörren för den som kommer efter, både bokstavligt och bildligt talat. När jag växte upp så tillhörde det god uppfostran att vänta in nästa människa. Numera kan man stå vid vilken port som helst och kolla hur den ena efter den andra öppnar dörren tillräckligt mycket bara för att kunna slinka in själv, utan en tanke på hur det går för den som kommer bakom. 

Att få en dörr slängd igen framför sig gör en på dåligt humör. Men en port som vänligt hålls upp kan rädda någons dag och dominoeffekten blir att man gärna håller upp för nästa och nästa. Likadant är det med vardagens bildliga ingångar. Även här borde det höra till allmänt hyfs att hålla upp dörren om man har lyckats få in en fot på en arbetsplats eller utbildning. Det kan vi väl bjussa på?

Det finns de som gör det. Som ståuppkomikern Kristoffer Appelquist som lunchade med en flykting från Syrien. En läkare, en hematolog, specialiserad på blodsjukdomar. Han hade varit i Sverige i mindre än en vecka och drömde om att kunna leva och bota människor här, men visste inte hur.

Kristoffer Appelquist gjorde en efterlysning på sociala medier och fick kontakt med en läkare som hade gjort samma resa som den syriske mannen två år tidigare. De kopplades ihop och plötsligt fick den nyanlände klart för sig hur han skulle få sin utbildning validerad, vilka fallgropar som fanns och vilka genvägar man kunde ta. Han hade fått en fadder som pratade samma språk. Tack vare några människor som höll upp några dörrar. Magiskt. 

En annan människa som förstår att öppna dörrar är eldsjälen Carina Sild Lönroth på Malmö högskola. Hon driver mentorsverksamheten Näktergalen som har många grenar och en av de nyaste går ut på att fixa mentorer till nyanlända ensamkommande flyktingar. 

Rättviseförmedlingen med Lina Thomsgård i spetsen gör det dagligen. Amelia Adamo har öppnat många möjligheter för kvinnor i tidningsbranschen, liksom Linda Skugge. Och Kristian Luuk är välkänd för att ta sig an unga förmågor inom programledarbranschen. Jag skulle kunna hålla på länge. Dörröppnarna finns överallt. Och jag vet varför de gör det: För att det är en skön känsla att kunna hjälpa någon. För att det är roligt att få vara med och skapa någonting nytt. För att någon höll upp dörren för dem en gång och nu vill de göra detsamma för någon annan. 

Så kan vi komma överens om det, som ett nyårslöfte inför nästa år, att hålla upp dörren så ofta vi bara kan? Både bokstavligt och bildligt talat. 

Tack på förhand.

+ Vit jul. Alla barn förtjänar en vit jul. Julen ska vara barnens högtid. Och alla vuxna klarar av att vara nyktra i tre dagar. Klarar man inte det borde man fundera på varför. Gör som tiotusentals andra, gå in på vitjul.se och stöd julens mest genialiska kampanj.

 – Gatans vänner försvinner. Får hemlösa inte synas? Gatans vänner är en ideell förening som har gett mat och kärlek till tusentals hemlösa i över ett år i Björns Trädgård i Stockholm. Allt tar de ur egen ficka. Nu har närpolisen dragit in deras tillstånd. Vad är det med folk?