HILLEVI WAHL "Du vet väl att vi var utsatta för ett experiment som barn”, säger Anna. 
”Ja, det är inte klokt, alla vi barn på 70-talet utsattes för samma experiment. De borrade i våra friska tänder”, säger Sally.

Jag står helt häpen. Vad är det mina barndomskamrater står och säger? Vi står utanför vår gamla skola i Malmö, Dammfriskolan. Skolan hade byggts enligt de nya folkhemsidealen på 50-talet och hade egen skolsköterska, skolpsykolog, skolvärdinna och till och med en egen skoltandläkare.

Just denna skoltandläkare hade dock ingenting av mysig folkhemsaura omkring sig. Hon vägde bortåt hundratjugo kilo och var fruktansvärt hårdhänt och skolans stora skräck. Alla vi som gick på skolan minns med fasa när det knackade på klassrumsdörren och man skulle ner till tandläkaren och borra. För det borrades alltid. Det fanns inte en unge som inte hade 4–15 ”hål”, vid varenda undersökning.

”Ja precis! Sally, åtta hål, Anna, femton hål”, så var det ju. Varenda gång. Det var inte klokt, säger Sally.

Jag var själv inget undantag. Hela mitt liv har jag gått med svår tandläkarskräck efter att ha blivit fasthållen i tandläkarstolen som liten, och utsatt för dessa massiva borrningar utan bedövning. Jag hade ångest i dagar innan jag skulle till skoltandläkaren. Jag grät och skrek under behandlingen. Ibland kräktes jag. Men man kom inte undan. Man skulle dit och borra.

Just därför blir jag helt iskall när Anna och Sally säger att detta var ett experiment. Att de borrade i friska tänder. Att det är därför jag har munnen full av fula amalgamfyllningar som börjar spricka nu. Inte kan väl detta stämma?

Jag ringer upp universitetsadjunkt och tandläkare Lena Irwe på tandläkarhögskolan i Malmö. En oerhört vänlig och tillmötesgående kvinna, vill jag påpeka, men det förtar inte vidden av vad hon bekräftar:

”Ja, det stämmer. Man borrade i friska tänder på 70-talet. Många barn fick hål i de bakre tuggtänderna som var väldigt kariesbenägna. Därför proppade man igen håligheterna, det kallades för fissurförsegling – och för att få amalgamet att fästa var man tvungen att borra upp tänderna”, säger Lena Irwe.

”Så det var ett experiment?”
”Experiment och experiment – det var det bästa man visste då, helt enkelt.”

Jag fattar att skoltandvården var en av de sista byggstenarna i välfärdsbygget och jag kan begripa att tandhöjdarna var oroad över att så många skolbarn fick hål i tänderna. Men jag tror inte någon förstod vad detta experiment betydde för oss som barn. Men vem frågar någonsin barnen? Och vad gör vi i dag, som är det ”bästa vi vet” just nu?

+ I veckan lanserades en ny snygg sajt, Kom igen! där man presenterar forskningsbaserad information om allt från självskadebeteende, ångest och fobier till pubertet och tonårsgraviditet. Bra initiativ från ungdomar.se.

– Kungahuset får inte stålarna att räcka. 127 miljoner är tydligen för lite, de begär 4,5 miljoner till.