När jag inledde min bana som debattör var Hitler och Mussolini några av mina vanligaste tillhyggen. Den som inte höll med mig om att vi borde ha anarki eller på sin höjd en minimal nattväktarstat öppnade enligt mig dörren för den totala, brunsvarta staten, som ville kontrollera, förslava och mörda. Jag använde inte ”fascist” som en ideologisk benämning, utan som ett skällsord.

Jag kommer att tänka på det när vice statsminister Åsa Romson säger att Medelhavet är det nya Auschwitz. Jag tillhör dem som anser att flyktingars död på Medelhavet är en katastrof och en följd av Europas invandringsbegränsningar, och har skrivit om det här många gånger. Men att likna det vid den industriella förintelsen av sex miljoner judar och miljontals andra är att banalisera ondskan.

Romson är inte ensam. Hitler är nästan lika vanlig i politiska debatter som dokusåpadeltagare i kvällstidningar. ”Hitler gjorde ju tokiga saker” som centerledaren Maud Olofsson sade 2003 när hon varnade för euron som valuta. Sångaren Morrissey liknar säljakt vid Auschwitz och den amerikanske IT-miljardären Tom Perkins jämför kritiken mot rika med Hitlers jakt på judar. 

Det finns till och med en informell men träffande ”Godwins lag”, uppkallad efter juristen Mike Godwin, som säger att oavsett ämne kommer varje lång debatt på internet att sluta med att någon liknar den andra vid Hitler och nationalsocialismen. De flesta åberopar denna lag för att inskärpa att liknelserna bara är klyschiga och oseriösa. När motdebattörerna ser sig tvungna att ta till Hitlerliknelserna har man rätt att utropa seger och dra sig tillbaka – de hade inget annat att komma med.

Yvonne Andersson vid Institutet för Mediestudier har noterat att Hitler nämns i svensk dagspress ungefär 16 gånger varje dag. Ofta används han som slagträ. En fjärdedel av de gånger Hitler och nazismen nämns är det för att beskriva någons onda eller goda karaktär. Att tala om honom är inte att tala om den faktiske diktatorn och hans brott mot mänskligheten, det är att tala om ondska i största allmänhet. Han har blivit ett sekulärt samhälles ersättning för Djävulen. Det är begripligt, vi behöver symboler, men samtidigt olyckligt, då det riskerar att göra oss historielösa och blinda för de verkliga antisemitiska och rasistiska tendenserna i vår tid.

Men ibland ploppar Hitler upp av ren debattovana. Den skickliga debattören skapar stark retorik med små medel, genom att etablera igenkänning och sedan stegvis bygga upp dramatik. Den dåliga debattören försöker skrämma motståndaren genom att kalla dem fula saker och likna dem vid det värsta man vet. Det är ett sådant dåligt omdöme jag brukade ha. Men jag gick ändå på högstadiet och var trots allt inte vice statsminister.  
 
+ Tandläkare Ibrahim. En tandläkare med sådan humor och fingertoppskänsla att barnen tycker att det dröjer för lång tid innan de får gå tillbaka dit.

– Mörkad livsfara. Trots att ett tändningsfel i General Motors bilar gjorde att styrning och bromsar kunde sluta fungera tog det ett decennium innan det återkallade dem. Minst 100 människor hann dö.