Hemma hos oss får vi inta ha några apparater i vardagsrummet, berättade Alex Schulman nyligen i en intervju i Svenska Dagbladet. Förut låg han och frun Amanda på var sin sida av soffan och kollade Instagram. Nu blomstrar samtalet, bara för att de stängt av sina Iphones.

Samma häpnadsväckande upptäckt gjorde vår familj under Experimentet förra året. Då, när vi bytte ut skärmtid mot en massa äventyr. Plötsligt hade vi tid att se varandra i ögonen, vi lyssnade på varandra, vi skrattade mer och jag och min man blev faktiskt lite nykära i varandra. För, som någon sa, hur sexigt är det egentligen med en man som bara sitter framför datorn hela kvällen?

Vi började läsa högt för varandra igen. Jag vet inte varför vi slutade, men jag tror att det var för att barnen hellre ville se på lite tecknad film någon kväll och sedan var det kört. Tidigare hade vi alltid läst för varandra. Jag minns när jag var höggravid med första barnet och min man låg och läste högt för mig och magen så att jag kunde somna. Det fanns en sådan trygghet och tillit i det. Ett befriande lugn.

Nu infann sig samma lugn – och fascination i familjen. Alla ville se bilderna, de klättrade nästan över oss för att komma närmast boken. De frågade vad ord betydde, vi pratade om döden och kärleken och ensamhet. Vi skrattade åt folk som bar sig tokigt åt. Barnen frågade om arbetslöshet, fattigdom, hemlösa och skilsmässa. Det var som en islossning, de högt utlästa orden förlöste så mycket grubblerier de gått och burit på.

I böckernas värld kan vi bli vem som helst, killar eller tjejer, mammor eller pappor, hundar eller hästar, skomakare eller superhjältar. När jag ser barnen ligga och lyssna och titta på en fläck i taket så vet jag att de har lyft från boksidorna. Nu är de någon annanstans. I fantasins värld. Den värld som har räddat så många utsatta barn. 

Sjuåringen har just fått bokstäverna att dansa. Alldeles nyss fick han sådan fart på dem, så han slapp tänka på tekniken. Nu är det han som kommer rusande till oss och vill läsa högt. Mamma visste du att en ko kan mjölka fyrtio liter på en dag! Och Uranus har tjugosju månar, minst! Vi häpnar och säger va! och wow! och han är så otroligt stolt över att han inhämtade denna kunskap först. Att han vet något som inte vi vet. Det är ett inre jubel som jag önskar varje barn.

 Allt börjar med högläsning. På 1980-talet läste 80 procent av föräldrarna för sina barn varje dag. I dag är det bara 35 procent som gör det. Högutbildade läser betydligt oftare för sina barn än lågutbildade, sorgligt nog. Alla barn behöver kunna förvandla sig själv till en superhjälte, åtminstone för en stund. Så stäng av skärmarna och läs för varandra igen. För om man bara har orden, så klarar man nästan allt.

+ Dödsfint för barnen ”Snoffe, Döden & Jag” är ett program som går rakt in i hjärtat. Vackert, respektfullt och otroligt välgjort. En speciell eloge till 12-åriga programledaren Emelie Svensson!


– Förföljelsen i t-banan Letandet efter papperslösa i tunnelbanan visar på en mänsklig och politisk kollaps. Alliansen kommer att förlora valet på den frågan.