Jag är medlem i ett oerhört exklusivt sällskap, en av cirka aderton svenska män och kvinnor. Vi tillhör den lilla skara som inte gjort det än: Vi som inte har någon tatuering. Inte en enda. Inte ens ett litet diskret hjärta i nacken. Jag har inte hittat någonting som jag skulle vilja leva med ett helt liv. Men häromdagen slog det mig att Svenska Akademiens valspråk ”Snille och Smak”, omgivet av sin sirligt eleganta lagerkrans skulle kunna vara min sorts tatuering. Kanske i pannan?

I samband med de här tankarna trillade jag in på Svenska Akademiens Ordliste-app och deras lista på utgallrade ord. Det är en omedelbar tidsresa in i ett Sverige på väg bort, en värld där ord som adelsmannaära, baldakinbärare, ladufogde, pantalongficka, velocipedlykta och spinettspröd behövdes. Språket är en levande organism i ständig förändring, uppehållet av oss som använder det. 2013 är det för få som har ett naturligt förhållande till de flesta av de utgallrade orden. De rinner ur språket nu, saknade av ingen. 

Men några ord på listan väcker helt andra känslor. Jag vill skydda dem, stå upp för dem, ge dem hjärt- och lungräddning tills de yrvaket reser sig och stolt återtar sin plats i svenskan. Svenska Akademiens språklistestab anser till exempel att gonggonga inte längre förtjänar sitt utrymme i ordlistan. Var det så länge sedan och var vi så få som varje sommarkväll sammankallade middagssällskapet genom att just gonggonga skärgårdsöarna runt? Eller har vi bara slutat prata om det mäktiga i att få slå det hårdaste man kan på gonggongens mässing tills ljudvågorna vibrerar rätt genom körsbärsträd och utedass på sin väg till de hungriga på badbryggor och badklippor?

Resignationskänsla, hjordmänniska och låglönare försvinner också trots att få ord bättre sammanfattar vår egen tid. Jag saknar redan de pensionerade orden, fast jag inte ens känt till deras existens förrän nu, när det nästan är för sent. Jag behöver er hjälp med att få tillbaka dem i språket, de måste användas aktivt för att få tillbaka sin plats i den blå boken. 

Ta in dem i samtalen, blogga dem, twittra dem eller varför inte tatuera dem? Låt ett bestrålningsrisk i svanken förvarna om kraften i din karisma. Låt massagegivare väcka hopp hos de muskelömma. Eller tatuera din egen innehållsdeklaration – är du prasseltorr, filurisk eller helt enkelt en semmelbagare? Gör vad du kan för att stoppa dessa viktiga ord från att försvinna på grund av samtidens bubbelminne.

+ Lyxkänslan
Den enkelt och billigt fixade lyxkänsla som nytvättade lakan ger varje gång.

– Småkryp
 Nu vaknar fästingarna.