Världen hyllar Whitney Houston och we will always love you och she had such a great heart och hon var en av de största. Men jag är inte intresserad av hur Lady Gaga influerades av Whitney. Jag vill veta varför ingen agerade.

För vi har sett det så många gånger. Bara de senaste fem åren har både Whitney och Anna Nicole Smith och Amy Winehouse dött innan sin femtioårsdag, på grund av depressioner och droger. Och dagarna efteråt har media berättat om hur de skrivit in sig på rehab efter rehab, hur de deklarerat att nu är det minsann slut på misären, hur de gång på gång misslyckats och till slut hittats döda i sitt hem eller på något hotellrum.

Samtidigt berättar deras vänner hur mycket de älskade personen ifråga, hur mycket de sörjer honom och hur mycket de önskar att hen kunde komma tillbaka. Den enda frågan jag vill ställa är ”men varför gjorde du inget då?”. Flera tidningar har rapporterat om hur Whitney kunde isolera sig i flera dagar och bara knarka. Var var hennes vänner då?

Men vi behöver inte gå så långt som till Beverly Hills. Det räcker med att gå till Växjö. För två veckor sedan tafsade en svensk man som inte direkt sponsrar IOGT-NTO på en kvinna i ett stort direktsänt tv-program. Vad gjorde publiken? Jo, de applåderade. Vi som lite försynt försökte påpeka att mannen faktiskt gjorde sig skyldig till ett lagbrott fick direkt höra vrålande argument om att ”amen han är ju en knarkare, han är ju en så komplex person!”.

Eh, ja. Därför ska vi kanske försöka hjälpa honom? Det kanske inte är helt rätt metod att klappa händerna åt Thorsten Flinck och avfärda sexuellt ofredande med ”amen han knarkar ju”. Vi kanske kan försöka hjälpa Kleerup i stället för att skratta åt Nyhetsmorgon-intervjun med honom på Youtube där han är totalt borta. Någon kanske ska försöka ge stöd när Jay Smith vill ta tag i sitt beroende i stället för att garva åt att han två år efter sin Idol-vinst fortfarande tar droger.

Vi vet inte hur länge våra svenska stjärnor fortsätter. Det är så enkelt att hålla Pete Doherty och Lindsay Lohan på en armlängds, eller oceans, avstånd – men hur stor distans har vi till Thorsten Flinck? 

Hur många Facebookvänner är vi ifrån Kleerup? Hur många av våra döttrar blev besvikna när Jay Smiths band Von Benzo inte fick spela på en drogfri festival i Söderhamn?

Eller så kan vi ju fortsätta som nu. Fortsätt garva åt Flinck och fortsätt tycka att Sanna Bråding var hetare när hon var som mest beroende (jo, jag har läst era kommentarer) – men kom för guds skull inte och skriv R.I.P med hjärtan på Facebook när de inte orkar mer.