Jag tänker mycket när jag plöjer boken Djävulsdansen av Sanna Lundell och Ann Söderlund. Inte minst för att jag ska till Almedalen och prata om vad vi kan göra för att hjälpa de barn som växer upp med missbrukande föräldrar. Alkoholister! Tänker ni. Men befriande nog listar Djävulsdansen alla former av missbruk: träning, alkohol, mat, socker, sex, spel, arbete och så vidare.

I boken pratar de om "Problempersonen", som kan missbruka både det ena och det andra och "De medberoende", som är 2,5 miljoner andra. Eller nja. Missbrukaren kan också vara medberoende. Mycket går i arv, och in i varandra, inte minst de kraschade belöningssystemen – och det är just därför som Sanna valde Micke. För att hon kände igen sig i honom. Det var som att komma hem.

Jag vet något om det. Om skammen över att ha valt fel. Ibland tänker jag att det är just den skammen som kväver oss, som kväver barnen och får beroendet att vindla vidare i generation efter generation. Och i Almedalen, där jag ska prata om just detta, så sups det hej vilt. Men de flesta sköter ändå sina jobb, klarar sina deadlines, och då är man väl ingen missbrukare? Eller?

Journalister, pr-människor och forskare är klart överrepresenterade bland missbrukarna. Det är vi känsliga, analyserande, blyga, tänkande, presterande, bekräftelseknarkare som ligger i högriskzonen. Just detta går i arv, den mänskliga känsligheten och den biologiska sårbarheten. Vi går igång direkt på drogen. Redan första gången. Wow, vilket lugn! Eller wow, vilken kick! 

Våra barn ärver det också. Många av oss självmedicinerar när vi inte får den där livsviktiga vilan. Många journalister använder sig av rosémingel som en arbetsmetod eller kraschar med en flaska vin efter en hård arbetsdag. Så jag vet att det svider att höra att barn faktiskt inte gillar alkohol. En åttaårig flicka med en helt vanlig normalkonsumerande familj sa en gång: ”De vuxna dricker bara för att bevisa för sig själva att de har roligt”. Åtta år! Och så insiktsfull.

Ibland funderar jag på vad som skulle hända om man tog alkoholen ur Almedalen, vad skulle finnas kvar då? En galen tanke: Då kanske vi skulle kunna ta med oss barnen! Då kanske vi skulle låta åttaåringarna hålla seminarier, då kanske vi skulle få lära oss ett och annat om vad de egentligen tycker om vårt drickande, hetstränande, tablettmissbrukande, spelande eller arbetsknarkande och ljugande medberoende. Då kanske vi på riktigt kan börja ta reda på vad våra unga – vår framtid – behöver för att må bra och bryta missbruksmönstret.

+ Bra hetstittning! Indian Summer värmer även den frusnaste tv-själ. Kan man annat än att älska Julie Walters?

- Ensamheten svider. Många – inte minst barn – är extra ensamma i sommar. Bjud in någon extra till era grillkvällar. Stanna upp en stund och prata med en främling. Det gör skillnad.