För några år sedan talade jag med en rysk dissident på ett kafé i Moskva. Han såg sig eftertänksamt över axeln och berättade att flera av hans meningsfränder nu räknade med risken att bli mördade av regimen. Han förklarade att de kunde komma undan med allmän opposition, sådant kunde Kreml skratta bort, men vissa ämnen var minerad mark. Den som frågade varför alla president Putins vänner blivit dollarmiljardärer och avslöjade hur det hängde ihop med ljusskygga affärer i statsbolagen, den stack ut nacken farligt långt.

En som gjorde det, om och om igen, var Boris Nemtsov, den liberale oppositionsledaren. Han avslöjade korruption i statsbolag och visade att mängder av ryska soldater stred i Ukraina, trots officiella förnekanden. Strax före midnatt i fredags sköts han upprepade gånger i ryggen när han promenerade hem från en middag ett stenkast från Kreml. Han dog omedelbart. Polisens första respons var att ta sig in i hans hem och beslagta manuskript och bevis mot regimen.

Vi vet inte vem som mördade Nemtsov, men det är Putin som har piskat upp en så aggressiv nationalistisk stämning i Ryssland att det kunde hända. En stämning där oppositionella i statsmedierna systematiskt utmålas som landsförrädare eller amerikanska spioner. ”Jag kan inte minnas någon tid med så mycket hat som vi upplever i Moskva just nu”, skrev Nemtsov nyligen på Facebook. För mindre än en månad sedan uppgav han i en intervju att han befarade att bli mördad på Putins order.

I skriften ”Tio år med Putin”, som tankesmedjan Frivärld har översatt och påpassligt släppte på nätet efter mordet, beskriver Nemtsov hur Ryssland hamnade här. Staten tog kontroll över företagen, och en liten kriminell klick tog kontroll över staten – och gjorde sig själva stormrika på kuppen. För att komma undan med detta svindleri har Putin byggt en propagandaapparat enligt Goebbels modell: Propagandan ska vara enkel, extremt emotionell och hela tiden upprepas, i alla kanaler. Motargument är landsförräderi.

Ett skäl till att Boris Nemtsov inspirerade så många var hans närmast obegripliga optimism. Han borde ha blivit bitter och uppgiven. Han hade så stora förhoppningar om ett fritt Ryssland, men tvingades åse nya krig, mer aggression och en allt mer naken diktatur. Han hade kunnat gå i landsflykt som så många andra. 

Men Nemtsov trodde att friheten hade tiden för sig. Putin kunde slå i folket lögner, men han kunde inte i längden dölja de ryska soldaternas gravar, de försvunna pengarna, den trasiga ekonomin, menade Nemtsov. Han sade att det bara krävdes tålamod, ”man måste leva länge för att se förändring i Ryssland”. Kanske får han rätt. Men i Putins Ryssland är det inte lätt för en oförfärad demokrat att överleva så länge.

+ 40 är det nya hejdlösa. Två nära vänner fyller 40 samma vecka och de har aldrig varit så snygga, spirituella och snabba i repliken som nu. Tänk om jag hade kunnat berätta det för mitt åldersnojiga 15-åriga jag.

- Skurkstater. Det är inte bara terroristorganisationer: Iran avrättade fler än 500 personer förra året, ofta utan rättvis rättegång. Och den saudiske bloggare som dömts till prygel kan riskera dödsdom i ny rättegång.