Visst, på den generella nivån är det många som inte är nöjda med segregationen i storstäderna. Missnöjet har suttit i, i flera år, och det är helt förståeligt. Den anses vara anledningen till varför förorter inte är så säkra att vistas i och varför de är fyllda med problem. Men låt oss gå in på detaljerna som gör att jag älskar min förort.

►LÄS MER: ”Jag är mörkhyad och svensk – sluta prata engelska med mig”

Hjällbo i Angered är livet. Folk från alla olika länder. Alltid livligt på torget; vare sig det är arabiska man hör ropas tvärs över torget, eller om det är somaliska, kurdiska eller bosniska. Kärleken för dessa gratis språklektioner man får, som lett till att man lärt sig behärska ett och annat språk man aldrig tidigare haft en tanke på att lära sig, är oändlig. Små barn med olika etniciteter som skrattar och leker ihop, både på sina gårdar men även på torget. För så tryggt är det. 

Men vet ni vad jag älskar mest med mitt Hjällbo? Gemenskapen. Visst har vi våra upp och ner och visst försiggår det saker och ting här och var, men när det kommer till kritan så är vi alla självutnämnda “Hjällbo-barn” där vi håller ihop i vått och torrt. Ingen annanstans känner jag mig säker nog att kunna trippa hem ensam i mina 13 cm höga klsackar kl 3 på morgonen efter en utekväll. Ingen annanstans känner jag mig säker nog att gå runt och spela skyhög musik i mina hörlurar utan att behöva kolla mig över axeln var femte minut.

►LÄS MER: ”Det är inte stökigt i förorten – det är stökigt i Sverige”

Vår gemenskap är starkare än så. Man känner det och det är en underbar känsla. Alla Hjällbo-barn står bakom varandra när det kommer till kritan. Alla känner varandra på ett eller annat sätt. Vi vet vem som är vems bror eller syster och mamma eller pappa. Jag vet inte hur många gånger jag har hjälpt vänners föräldrar med att bära hem kassar efter att de storhandlat. Jag vet även att många har gjort, och kommer göra, samma sak för min mamma. Jag vet inte hur många gånger min mamma har kommit hem och sagt “jag träffade på din kompis från lågstadiet som hälsade och var jättetrevlig”. Det är sånt som värmer ens hjärta. Det är den ömsesidiga respekten vi har för varandra.

Vi ungdomar må gå förbi varandra på torget trots att vi kan namnet på varann, men så fort vi ses utanför Hjällbo, så är vi ett. Händer det något negativt utanför Hjällbo så backar vi varandra och händer det något positivt utanför Hjällbo så firar vi varandra.

►LÄS MER: Debatt: Tro inte på bilden av förorten

Många känner nog kärlek och trygghet till sin förort. Min kärlek och trygghet finns i Hjällbo. Det är i våra förorter vi skall känna oss trygga och välkomna. Det är där vi blir de vi är och det var där Zlatan Ibrahimovic och Khaddi Sagnia formades.

Media har ett ansvar att framhäva de positiva sidorna med förorterna. Det är inte rätt att måla ut förorter grundat på stereotyper kring olika etniciteter. Varför inte ifrågasätta politikerna? Varför inte kräva en förändring på fördelningen av samhällsklasserna?

Vi må vara svartmålade, men vi har i alla fall varandra.

Binta Sagnia