Den största förändringen i svenskt familjeliv de senaste åren är begreppet fredagsmys. Alldeles nyss var det okänt. Nu måste samtliga medborgare syssla med det. Till och med statsminister Fredrik Reinfeldt kände sig för ett tag sedan tvungen att berätta att han i mysighetssyfte brukar köpa tacos på fredagar. 

Jag tror att begreppets stora genomslag beror på att ingen tidigare hade en aning om vad de skulle göra på fredagskvällar. All annan ledig tid har givna sysselsättningar kopplade till sig. På lördagar ska man äta lördagsgodis, på sön­dagar ska man gå på söndagspromenad och läsa söndagsbilagor. Det hörs på namnet. Även för längre ledigheter brukar man få riktlinjer om vad man bör ha för sig – köpa julklappar, äta påskgodis, ha semesterångest – men fredagskvällen var länge bara ett stort svart hål. Inga direktiv, ingen ram, ingenting att hålla sig i. 

Sedan kom påbudet. Numera är den officiella svenska linjen att fredag kväll bör tillägnas först tacos och därefter chips, läsk, godis och popcorn framför en handfull filmer.  

Men fortfarande är veckans övriga kvällar ett stort problem. Det är därför folk alltid ser så sammanbitna och fundersamma ut på bussen på väg hem från jobbet. ”Vad ska vi göra i kväll?”, tänker de. ”Vad kommer att hända, vad ska vi äta, vid vilken tid, i vilken ordning, vilken slags underhållning bör vi konsumera?” En hel befolkning famlar i blindo. Ingen vet vad som gäller, de ansvariga myndigheterna tiger. 

 

Så kan det givetvis inte fortsätta länge till. Fyra av veckans sju kvällar kan inte tillbringas i ett vakuum. Även vardagskvällar måste få speciella aktiviteter bundna till sig. Och maträtter, och snacks, så att vi slipper denna förvirrande ovisshet kring vad vi ska ägna livet åt. Det är bara att slå fast, från och med nu gäller följande: mån­dagsmys med kex och dataspel, tisdagstrivsel med russin och romantiska komedier, onsdagsfrossa med keso och fransk erotik.

Ingen kommer undan. När framtida statsministrar behöver poängtera hur folkliga de är kommer de att säga: