Polisutredningen om misshandel var nedlagd och nu handlade målet om en vårdnadstvist. Ändå skriver tingsrätten i sin dom: ”Utan att veta hur våldsamheterna har gått till eller vem som har gjort vad kan ändå sägas att det är förståeligt att X i denna situation har haft svårt att besinna sig”. Resten av domen ”präglas tämligen genomgående av en ton som måste uppfattas som nedvärderande för motparten”, konstaterar JO.

Efter att ärendet nu har nagelfarits av Statens ansvarsnämnd, Justitieombudsmannen och Justitiekanslern står det klart att tingsrätten bröt mot både svensk lag och de mänskliga rättigheterna när vårdnadstvisten fick svår slagsida. Den ansvarige rådmannen får förödande kritik för jäv, bristande opartiskhet och ”ett åsidosättande av den ena partens rätt till en rättvis rättegång enligt europakonventionen”.
 
Domarens agerande beskrivs som ”mycket allvarligt”, ”ytterst förvånande” och ”djupt bekymmersamt”. När nu facit har kommit så ligger dock konsekvenserna helt i linje med den typ av ansvarutkrävande som har slagit rot inom svensk myndighetsutövning: Det bidde en administrativ varning för rådmannen och inte en krona i skadestånd till hans offer. Det senare har JK nu beslutat.
 
Och just skadestånd till personer som har fått sina mänskliga rättigheter kränkta av svenska domstolar har visat sig vara en känslig fråga för JK. Om du nu händelsevis råkar tro att detta är ett sällsynt fenomen i Sverige så uppmanar jag dig att läsa den rapport som stiftelsen Centrum för rättvisa nyligen presenterade. Där framgår att till och med JK har tvingats konstatera att det handlar om minst 310 fall de senaste tre åren.
 
Fallen handlar inte om partiska domare utan om att väntetiderna vid svenska domstolar är så långa att Europadomstolen, gång på gång, har slagit fast att Sverige kränker sina medborgares mänskliga rättigheter. I sin rapport pekar dock Centrum för rättvisa på ett problem som är om möjligt ännu större – nämligen att den svenska staten, med JK i spetsen, inte tycker att de svenska domstolarnas brott är lika allvarliga som Europadomstolen anser.
 
Det genomsnittliga skadestånd som JK brukar bevilja till dem som har fallit offer för domstolarnas brott ligger på ungefär en fjärdedel av vad Europadomstolen har angett i sina riktlinjer. Och i fallet med den havererade vårdnadstvisten så blir det alltså inte en enda krona i skadestånd – trots att JK själv står bakom kritiken mot domstolen.
 
Om ovilligheten till skadestånd beror på Sveriges väldigt speciella självbild när det gäller just frågan om mänskliga rättigheter, kan nog varken justitiekanslern Anna Skarhed eller hennes uppdragsgivare regeringen svara på. 
 
+ Valet av partiledare är onekligen mer rafflande i USA än i Sverige.
 
Många nakna kejsare efter Ekots avslöjande om det svensk-saudiska vapenprojektet.