När Julian Assange i söndags eftermiddag klev ut på balkongen till Ecuadors ambassad i London var det för många ett slags vänsterikon som trädde fram. I sitt tal – mekaniskt uppläst från ett papper – tackade han dem som stött honom. Han räknade framförallt upp namnen på en lång rad latinamerikanska länder som stött honom sedan han fått politisk asyl av Ecuador.

Är Assange en vänsterikon? Jag har aldrig uppfattat honom som någon vänsterman. Han ger aldrig intryck av att ha någon genomtänkt analys av hur samhället fungerar och hans enda tema är viljan att avslöja Makten. Makten och dess hemliga verksamhet. I den meningen är han snarare en liberal som tar idén om öppenhet och genomskinlighet på allvar.

Öppenhet och genomskinlighet i en värld dominerad av i synnerhet en enda militärmakt blir något rebelliskt och farligt för makten. Bradley Manning heter den menige amerikanske soldat som levererade hemliga dokument till Wikileaks som inför världen visade hur vidrig den amerikanska krigföringen i Irak och Afghanistan är och har varit. Bradley sitter fängslad i USA sedan ett år tillbaka utan rättegång. FN:s tortyrexpert har ansökt om att få träffa honom men tillåts inte göra det. Mannings ”brott” är att han gett världen en chans att med egna ögon se vad USA:s militär gjort mot människor. Ytterst få av västvärldens liberaler verkar uppröras av Mannings öde. 

I svensk press har det raljerats mycket kring Assange och hans rädsla för att bli utlämnad till Sverige. Även jag anser att han bör acceptera det, men jag vägrar att delta i raljerandet. Den där rädslan för att utlämnas till USA är nämligen begriplig: han har retat upp världens mäktigaste stat och mest kraftfulla militärapparat. Om han är skyldig till de sexualbrott han misstänks för vet inte jag och det måste utredas. Men fallet Assange har två dimensioner: En som rör privatmannen Assange och en som rör hans roll i en värld av makt.

Att en rad latinamerikanska stater med fruktansvärda erfarenheter av amerikansk inbladning och övergrepp stöder honom är inte konstigt. Och vad är Sverige betraktat från en punkt utanför vår egen nationella självtillräcklighet? Svar: En liten nation i norr som ställer upp på det mesta som USA och Nato företar sig och om det kniper inte drar sig för att utvisa människor till egyptiska fängelser. 

Assange rädsla är i den meningen förklarlig. I England har han stöd av många röster i offentligheten, i Sverige knappast av någon. Hur det än är med Assanges eventuella skuld till det han misstänks för så blixtbelyser hans gestalt makten i världen som den ser ut. Och allt detta för att han tagit liberalismen på större allvar än vad liberalerna brukar göra.

+ För fjärilarna. Har äntligen slagit min äng. Och det gjorde jag för nästa sommars fjärilars skull.

Sommartalet. Reinfeldts sommartal var fullt av självgodhet och riktade sig till dem som har det bra och är nöjda.