En dag för ungefär ett år sedan vaknade jag och kände att jag hade stressat färdigt. Jag hade precis kommit tillbaka från min semester och var färdig med allt. Det livet som jag hade levt var inte för mig längre. Längtan efter att vara fri skrek inom mig.

Förra året presenterade EU:s arbetsmiljöbyrå en undersökning som visar att Sverige är det EU-land där tidspressen upplevs som värst. Vi är experter på att stressa. Nu kommer hundratusentals svenskar tillbaka från sin semester. Jag tror att många känner som jag gjorde. Livet handlar inte om att pussla ihop sin vardag. Det ska inte vara så kämpigt.

Jag stretade emot länge. Jag älskade mitt storstadsliv, mitt jobb, mina vänner. Ändå flydde jag hela tiden. Jag var rastlös i kroppen. Jag reste mycket, inte bara för att jag ville upptäcka världen, utan också för att jag bara ville bort. Till en plats där jag kunde andas.

LÄS MER: Säg åt barn att släppa orealistiska drömmar 

Jag hade haft chefstjänster på Aftonbladet och Spotify och upplevde att det fanns en förväntan på mig. Karriärskurvan måste gå uppåt. Som om strävan efter mer var det enda sättet att leva. En ska vara effektiv, ta till vara på tiden, maximera, unna sig. Uppgradera sitt liv. Ha en coolare partner, ett bättre jobb, en högre lön, ett smartare Twitterkonto, hippare vänner, dyrare möbler. Jag ville bara leva kravlöst. Den duktiga flickan som ligger så djupt rotad i mig gav mig dåligt samvete för att jag var oambitiös.

Till slut släppte jag taget. Inte bara om min tillvaro, men om samhällets bild av hur en ska leva. Jag åkte till Indonesien för att hälsa på en vän. Jag kände redan innan jag åkte att den resan skulle förändra mitt liv. Väl där var det som att en ny värld öppnade sig. En dag låg vi på stranden på ön Gili Trawangan och jag sa till min vän att jag önskade att jag kunde leva mitt liv där istället. ”Så gör det då”, sa hon. På något sätt hade jag inte tänkt på att jag kunde välja. Att det är jag som styr hur min verklighet ser ut.

Jag lever på den där stranden i Indonesien nu och självklart är det inte en fläckfri tillvaro. Men jag har aldrig varit så tillfreds som jag är nu. Jag strävar inte efter mer, jag jagar inte efter status. Jag lever enkelt, presterar när jag vill och är kreativ när andan faller på. Det är ett extremt privilegium.

LÄS MER: Karta: Så här gör du för att jobba utomlands 

Att drastiskt förändra sitt liv är bland det svåraste och mest skrämmande en kan göra. Jag började trevande att lyssna på rösten inuti mig, den som alltid vet bäst. Den ljuger aldrig. Den vet precis vart jag ska. Jag behöver inga för- och emotlistor, alla svar finns inom mig. Det är så lätt att glömma det där i vardagen. Att ta sig tid att stanna upp och faktiskt uppmärksamma vad hjärtat vill. Livet bara rusar på, vi tar det som bjuds och försöker vara lyckliga däremellan. Det är lätt att gå vilse och tappa bort vad som egentligen är viktigt. Men den där rösten finns i oss alla. Den vet vad du egentligen önskar dig. Vad du behöver för att vara lycklig. Vad som är rätt för just dig.

Allt du behöver göra är att våga lyssna.

Ulrika Sjöblom 

Frilansjournalist och entreprenör