Joakim Lamotte: De sura uppstötningarna har kommit allt mer frekvent senaste tiden. Som när jag, häromveckan, läste Alex Schulmans hatkrönika om män som är dåliga på att ta ut pappaledighet. I krönikan beskriver han två män på lekplatsen, som pratar om hur de ordnat det för sig med föräldraledigheten, så att den sammanfaller med semestern. Till saken hör, enligt Alex Schulman, att de två männen är överviktiga, och verkar vara sådana där typer som äter kebab. Det ihop med deras livsplanering får honom att HATA de två männen.

För er som missat det har Alex Schulman de senaste åren genomgått en metamorfos. Från att ha varit en elak näthatare, har han gjort karriär och tar nu gärna ställning i goda frågor, som exempelvis jämställdhet. Han vill bli folklig, men hans riktiga jag lyser igenom gång efter annan. När han målar upp bilden av de kebabätande männen i sandlådan osar det folkförakt ur öronen på honom. Som på den gamla goda tiden sparkar han neråt istället för uppåt. Vad vet han om de här männen, som med stor sannolikhet inte tillhör den medvetna medieöverklass som han själv, och som kanske har familjer med helt andra ekonomiska förutsättningar, som påverkar föräldraledigheten? Alex Schulman vill så gärna vara folklig, men både arv, miljö och personlighet gör det omöjligt för honom, istället hatar han vanligt folk, och pissar på de som inte tillhör hans kategori av människor.

Missförstå mig inte, jag har själv sagt att det är ett svek att inte fler män tar ut pappaledighet, och lämnar mammorna med bajsblöjor, disk och blöta vinterkläder, medan de själva är hemma de bekväma sommarmånaderna. Precis på det viset vill vi pappor som delar lika på föräldraledigheten gärna se på världen – oss själva som lite finare, och de andra som osköna svikare. Vad förväntar vi oss egentligen, ett diplom för god ridderlig tjänstgöring, för att vi genomfört något som mammor klarat av, utan uppmuntran, i alla tider?

Samtidigt kan jag inte uppbringa det hat som den privilegierade mannen av adlig börd känner när han, från uteserveringen på Riche, blickar ner på det inte lika upplysta fotfolket, och analyserar utseende och matvanor. Det avslöjar endast ett översitteri, som är allt annat än smickrande för honom.

Dessutom undrar jag hur många föräldradagar han själv har tagit ut, och skulle gärna se honom lägga korten på bordet. Att inte dela lika med sin fru borde vara lika otänkbart som att ha en nanny, eller hur? Allt annan vore hyckleri, men min gissning är dock att jämställdhetsbonusarna inte haglar över det Schulmanska hemmet.

Jag kan heller inte låta bli att fundera över vilken typ av pappa jag själv skulle vilja ha, om valet stod mellan en lönnfet person med smak för orientalisk snabbmat, eller en välkammad men självupptagen och ryggradslös medieprofil, som byggt sin karriär på kommersiell skolgårdsmobbning. Vad skulle du valt?

+ Att jämställdhet verkar segla upp som en allt hetare valfråga.

– Att kvinnor fortfarande, enligt Försäkringskassan, tar ut 80 procent av både den betalda och obetalda föräldraledigheten.