I efterhand är det alltid självklart varför det gick som det gick. Det var revolten mot eliterna och missnöjet med migration som gjorde att britterna röstade för att lämna EU. Men Brexit vann med mindre än 52 procent av rösterna. Det hade alltså räckt med att två procent av väljarna hade ändrat sig för att Storbritannien skulle ha stannat kvar.

►LÄS MER: Johan Norberg: EU behöver britterna, britterna behöver EU

Om till exempel de starkt EU-vänliga unga hade gått till valurnorna. Kanske om inte opinionsmätningarna på morgonen hade intalat dem att "stanna kvar" ändå skulle segra med bred marginal. Eller om Boris Johnson, landets mest populäre politiker, inte fått för sig att kampanja för Brexit skulle gynna hans chanser att bli premiärminister – han hade två artiklar färdiga, en för och en emot och väntade in i det sista med att bestämma sig för vilken han skulle publicera.

Tänk att så lite kan göra så stor skillnad. Brexit kan starta en kedjeeffekt som gör slut på både Storbritannien och EU. EU-vänliga Skottland kommer begära en ny folkomröstning om självständighet. Segerrusiga högerpopulister i andra länder kräver egna folkomröstningar om medlemskap. I Frankrike menar även många mainstreampolitiker att en folkomröstning är rimlig, i alla fall på sikt. Om Frankrike, som vid sidan av Tyskland är EU-samarbetets verkliga kärna, skulle rösta nej upphör EU i praktiken att existera.

Det kan ju låta upplyftande för oss som är vana vid att höra om EU mest när det gäller byråkrati, jordbrukssubventioner och eurofiasko. Men det skulle vara en katastrof för Europas experiment med fredligt samarbete. Vi riskerar att förlora vår rätt att resa, studera och handla fritt i Europa. Alla länder skulle införa sina egna, snåriga regler som gör samarbete svårare. Vi får mer isolerade stater som riskerar att plockas, en efter en, av Ryssland, som vet vad det vill.   

Men det är som sagt bara lätt att veta hur det går i efterhand. Det kan faktiskt också bli så att ingenting händer. Många kommentatorer tror faktiskt inte att Brexit kommer att äga rum. Skälet är att nästan ingen vill det, inte heller flera av Brexitledarna. Boris Johnson såg ut som han var på begravning under sin segerpresskonferens. Han vet att löftena som gavs i valrörelsen inte går ihop.

►LÄS MER: Johan Norberg: Homofober hatar egentligen bara sig själva 

Britterna kan få tillgång till EU:s inre marknad, men det förutsätter att de likt Norge följer EU-reglerna, betalar EU-avgift och accepterar fri rörlighet. Enda skillnaden är att Norge inte får rösta om vilka lagar det ska följa. Det skulle bli som före Brexit, men nu utan inflytande. Bli därför inte förvånad om Johnson, i en framtida roll som premiärminister, diskret drar ut på Brexit i det oändliga och låter saker förbli ungefär som förr. Kanske. Vi vet inte. Det enda vi vet är att det knappast skulle minska det politikerförakt han själv ridit på.

+ Island. Trevligt land som har fascinerande natur, stora sagor och inte tvingade sina skattebetalare att rädda sina banker när de gjorde bort sig. Och så det där med fotbollen också.

- Trasigt, igen. Hjul på resväskor är en av de fiffigaste uppfinningarna någonsin. Något som gjorde att de inte ramlade av i bagagehanteringen skulle vara ännu klurigare.