JOHAN NORBERG: Moderaterna föreslår ”ett handslag” med landets föräldrar. Och som alltid när politiker skakar ens hand ska man räkna sina fingrar efteråt. Men den här gången bör vi se till att de inte lägger vantarna på barnens dataspel. I TV 4 Nyheterna i tisdags förklarade M:s utbildningspolitiska talesperson Tomas Tobé nämligen att skolans läge är allvarligt och därför måste föräldrarna förmå barnen att spela mindre, så de hinner med läxorna.

Dataspelen är en tacksam syndabock. Det förlägger skulden långt bortom politiken, skolan och de pedagogiska modellerna, och till en ny teknik som föräldrar och sistagångsväljare inte alltid begriper, precis som när de en gång skyllde ungdomarnas förvildning på dansbanor, serietidningar och videofilmer.

Och visst, spelandet har ökat samtidigt som Sverige har fått sämre skolresultat. Problemet med orsaksförklaringen är bara att videospelandet ökar i alla länder, även där resultaten förbättras, som Tyskland och Polen. I Sydkorea, som brukar framhållas som ett föredöme i skoldebatten, spelar unga så mycket att det talas om en hälsofarlig spelepidemi.

Faktum är att många forskare menar att dataspel snarast förbättrar den kognitiva förmågan. En omfattande studie av svenska skolbarn visar enligt en av landets ledande hjärnforskare, Torkel Klingberg, att de som spelade dataspel inte fick sämre koncentrationsförmåga och de förbättrade sina resultat något i matematik och läsförmåga jämfört med dem som inte spelade.

Det är klart att en del spelar för mycket och vissa spel kan vara fördummande, precis som vissa TV-program, visst umgänge och vissa politiska utspel är, men det är vanligare med strategispel och relationsspel som tränar förmågan att analysera invecklade situationer och lösa svåra problem. Det låter mer som den perfekta träningen för ett komplext informationssamhälle. I sin bok Den översvämmade hjärnan jämför Klingberg dem som säger att unga ska sluta med dataspel med dem som för hundra år sedan tyckte att barnen inte borde läsa, utan skulle ut och leka så att de inte blev ”förlästa”.

I stället för mindre dataspel i hemmet bör vi ha mer av dem i klassrummen. Spel motiverar till stora ansträngningar genom att anpassa svårighetsnivån utifrån prestationen och belöna prestationer med känslan att se nya samband och ta sig vidare till en ny nivå. Det förstärker nya mönster i hjärnan och stimulerar till fortsatt strävan.

Min son lär sig just nu matematik och problemlösning genom matteappar och byggspel i surfplattan. Varför skapar vi inte undervisningsmetoder och teknik i skolan som stimulerar vetgirighet på samma vis? Politiker som är mer intresserad av skolresultat än valresultat borde lära sig av dataspelen i stället för att förtala dem.

Ukrainas folkresning. Prickskyttar började skjuta demonstranter för att döda och den ukrainska regimen verkade ha planerat ett blodbad. Men då reste sig folket mot dem. Vad våldet må skapa är vanskligt och kort.

 Förtrycket i Venezuela. Men i Venezuela har vi en sönderfallande regim som fortfarande tror att våld mot opposition och fredliga demonstranter är sättet att hålla sig kvar vid köttgrytorna.