Oron för ojämlikheten i världen fick ytterligare en skjuts i måndags när välgörenhetsorganisationen Oxfam visade att världens 62 rikaste personer äger lika mycket som 3,5 miljarder människor – hälften av världens befolkning. En skarp blixtbelysning av världens orättvisor och en siffra som går varm i medierna som en krognota från Kommunal.

Men något är konstigt. Min dotter har en förmögenhet på ungefär hundra kronor i sin spargris. Det är nästan ingenting, men jag ser i Oxfams tabeller att hon därmed har mer pengar än de fattigaste två miljarderna har tillsammans! Hur kan det vara möjligt? För att de två miljarderna inte har några tillgångar alls. Det krävs alltså bara några kronor för att vara rikare än dem, och det räcker att de 62 rikaste människorna i världen har 0,7 procent av världens rikedom för att de ska ha mer än den fattigaste hälften.

► LÄS MER: Johan Norberg: "Så hjälpte Bowie till att riva Berlinmuren"

Problemet är inte att min dotter har hundra kronor, utan att två miljarder inte har någonting. Problemet är inte ojämlikhet, utan fattigdom. Om vi delade ut de rikastes tillgångar till den fattigaste hälften skulle det ge dem 500 dollar var. Det är inte flugskit, men skulle ändå bara öka deras inkomst med en femtedel, ett enda år. Det enda sättet att uthålligt lyfta människor ur fattigdom är att pengar investeras i att skapa än mer välstånd. Intressant nog händer det i just de länder som låter människor även från fattig bakgrund förverkliga en idé i ett garage och bli väldigt, väldigt rika om den slår. På 1970-talet, innan Kina lät någon bli miljardär, levde 9 av 10 kineser i fattigdom. I dag gör mindre än 1 av 10 kineser det.

Den stora berättelsen om vår tid är inte den dystra historien om ojämlikhet, utan den ljusa historien om historiens största fattigdomsminskning. Mellan 1990 och 2015 har andelen extremt fattiga i världen minskat från 37 till 10 procent. 138 000 människor lyfte sig ur fattigdom varje dag i 25 år. 

► LÄS MER: Johan Norberg: "Öresundsregionen dör av gränskontrollerna"

Så varför har så många ändå inte några tillgångar över huvud taget? Dels för att fattigdomen fortfarande är utbredd, dels för att Oxfam räknar väldigt märkligt. De räknar förmögenhet minus skulder, så västerlänningar med stora studieskulder räknas som djupt fattiga, även om de har hög lön. Enligt Oxfam finns mer än var fjärde av de allra fattigaste i Europa eller Nordamerika. När Oxfam räknar ihop den fattigaste hälftens små sparmedel drar de alltså först av de rikas studieskulder och bostadslån från dem.

Innan du går på Oxfams siffertrixande nästa gång, kom ihåg att du själv – om du har en total förmögenhet på en hundralapp – kan räknas som en del av den globala eliten. Skandalrubriken i tidningen skulle kunna handla om dig: ”Oxfam avslöjar: Kalle Karlsson är rikare än de fattigaste två miljarderna”.

+ Sarah Palin stödjer Donald Trump som president. Nu borde väl alla förstå att Trump verkligen är en vettvilling? 

- Drevet mot Margot Wallström. Nej, hon har inte skött det bra, men är inte problemet att vanligt folk inte kan hyra en lägenhet i Stockholm, snarare än att landets utrikesminister kan det?