1970-talet var en annan värld. Ledande intellektuella vurmade för kommunistiska despoter som Mao och Sverige gav bistånd till socialistiska diktaturer. Bara två tv-kanaler tilläts, och polisen jagade dem som sände fri radio. Ingen fick välja skola, förskola eller läkare. Företagare betraktades som skurkar och skatterna löpte amok. När Tetra Pak uppgav att skatterna skulle slå sönder företaget svarade LO:s Rudolf Meidner ”Sådana som ni behövs egentligen inte i Sverige”. Tetra Pak lämnade landet, liksom många andra entreprenörer, som Ingvar Kamprad, för att han inte skulle förlora Ikea.

► LÄS MER: Johan Norberg: "Ett Iran som handlar med omvärlden är bättre än ett som vill förgöra den"

Astrid Lindgren tvingades betala 102 procents skatt ett år, och skrev en saga om att vi skapat ett samhälle där initiativ bestraffades och enda utvägen var att leva på bidrag. Mitt under repetitioner på Dramaten hämtades Ingemar Bergman av polis misstänkt för skattebrott. Han fick ett sammanbrott och lämnade Sverige. Vilhelm Moberg varnade för att individen höll på att ”organiseras ihjäl” och menade att Sverige hade blivit en blandning mellan demokrati och diktatur – en ”demokratur”. 

Jag kommer att tänka på denna epok, som Filip och Fredrik har kallat DDR-Sverige, när jag hör att Sture Eskilsson har avlidit, 85 år gammal. Han är nämligen den enskilda person som har betytt mest för att Sverige inte längre ser ut på det viset. 1970 blev han informationschef på arbetsgivarföreningen SAF, och där vägrade han följa traditionen att söka tillfälliga fördelar för enskilda branscher, och mobiliserade i stället näringslivet i ett långsiktig idéförsvar för ett öppet samhälle och en fri marknadsekonomi. Utan den hade vi i dag – efter de omfattande socialiseringsplanerna som LO lanserade i mitten på 1970-talet – knappast haft något fritt näringsliv att tala om.

Eskilssons var framgångsrik för att även hans opinionsbildning präglades av tron på individen och friheten. Om du aldrig hört talas om honom är det bara ytterligare ett tecken på hans storhet. Han ställde aldrig sig själv i centrum. Han ville i stället göra det möjligt för många andra liberalt sinnade att utveckla och lansera nya idéer. Det ledde till nya forum för analys, idédebatt och bokutgivning, bland annat tankesmedjan Timbro. Steg för steg öppnade det för liberaliseringar av Sverige.

► LÄS MER: Johan Norberg: "Diktatorer och terrorister tar fram popcornen om EU faller"

Det handlade inte främst om mer reklam eller skickligare marknadsavdelningar, utan om fler kreativa miljöer där individer tilläts tänka friare och längre. Det var inte alltid lika omedelbart ”nyttigt” för saken, men gav större trovärdighet och tyngd. Det var ovant, spretigt och vildvuxet, men just därför skapade det så mycket mer än sådant som kommenderas ovanifrån – väldigt snarlikt den bild av ett gott samhälle som Eskilsson försvarade till sina sista dagar.  

+ Old Order. Underbart kreativa Orkestra Obsolete spelar in New Orders Blue Monday som den skulle ha låtit spelad på endast de instrument som fanns 50 år tidigare.

- Fjäsk för Turkiet. Hur rädda har vi européer blivit för andra människor när vi fjäskar för ett allt mer auktoritärt Turkiet för att landet med våld ska hindra folk från att fly till EU?