JOHAN NORBERG: Riksdagen håller på att liberalisera bullerkraven. Det ska bli tillåtet att bygga lägenheter även där ljudnivån utomhus är 60 decibel, vilket motsvarar mänskligt tal på ungefär en meters håll. En katastrof för folkhälsan enligt de experter på ljudmiljö som just nu bullrar i min radio på ungefär en meters håll. Oljud höjer pulsen och blodtrycket och ger mer stresshormoner, berättar de, och är förfärade över att ingen verkar bry sig om deras angelägna forskning.

Det gör vi visst. Det är viktig kunskap för den som funderar på att flytta till ett bullrigt område. Men den politiska frågan är en helt annan, nämligen om de ska förbjuda oss från att fatta det valet om vi ändå vill göra det. Ljudmiljön är en viktig variabel i våra liv, men ändå bara en av många variabler. Barn bullrar också – de är i själva verket naturens egna bullerexperter – men vi är många som tycker att fördelarna med barn överväger och oavsett vilket vill vi gärna avgöra det själva. Så är det också med boendet.

Under många år bodde jag vid en av Sveriges mest trafikerade infarter. Från tidig morgon till sen kväll stånkade, bromsade och accelererade pendlare och långtradare ilsket utanför mitt fönster. Och jag älskade det, för det gjorde också att jag kunde bo där jag ville, utan att det kostade skjortan och utan ett hus mittemot som skymde utsikten.

Det var nära till arbete och förskola och jag kunde promenera och cykla dit jag skulle, vilket också har en hälsoaspekt. Då var det bättre att investera i ljudisolerande fyrglasfönster som tog ned inomhusljudet så att det lät mer som en vanlig bakgata.

Med dagens bullerregler hade den fastigheten aldrig fått byggas, liksom det mesta av våra innerstäder. Det är därför bullerkraven är så absurda. De minskar inte oljudet – de minskar byggandet. Bristsituationen i stadsmiljöerna blir än mer skriande och priserna allt högre. Allt färre får möjligheten att göra det val jag gjorde. 

Alla vill förstås bo centralt, nära till allt, med bra kommunikationer och med ständiga leveranser av färskvaror till kvartersbutiken OCH man ska ändå bara höra fågelkvitter. Jag skulle också vilja gå på populära konserter utan trängsel och åka till de bästa resmålen utan att möta turister. Men jag är också vuxen nog att inse att livet består av avvägningar.

Den enda frågan är om det är politiker och professorer som ska göra dessa avvägningar för oss, eller om var och en ska få göra den själv. Det utopiska felslutet är att säga att vi bara ska ha det bästa, och eftersom vi inte kan få det ska vi förbjuda det näst bästa.

Jag vet, buller kan höja pulsen och blodtrycket och ger mer stresshormoner, men vet ni vad mer som gör det? Att inte ha någonstans att bo.

+ Game of Thrones-musikalen. Coldplay och skådespelarna från Game of Thrones gör en underbart sjuk musikalsatir. 

- Den så kallade våren. Någon med mig skämta aprillo?