De rika gömmer sina pengar i skatteparadis, bekräftar de läckta Panamadokumenten. Många tycker att det avslöjar omoralen i den västerländska kapitalismen, men i än högre grad avslöjar det korrupta ledare och byråkrater i auktoritära länder. I dokumenten hittar vi fler politiska personligheter än dollarmiljardärer – fem gånger fler, faktiskt. Här återfinns kotteriet kring den ryske presidenten Putin och tillräckligt med kungligheter från Mellanöstern för att fylla ett palats som journalisterna bakom avslöjandet skriver. 29 procent av alla inblandade konton är kinesiska.

► LÄS MER: Johan Norberg: "Slutenheten gjorde nästan slut på Nya Zeeland"

Det visar att ju mer makt stater får, desto mer rövar de från sina entreprenörer. Det gäller inte bara i diktaturer – av Brasiliens 594 kongressledamöter står 352 under utredning för brott. Och det säger något om det goda syfte som så kallade skatteparadis kan fylla – de räddar oss från skattehelveten. De företag som skapar välstånd och jobb är nämligen utsatta för sådant rofferi. Att de i alla fall har en teoretisk chans att skydda vad de har skapat begränsar staters girighet. Alternativet är att lägga ned eller flytta även jobb och produktion utomlands. Det är ironiskt att dessa avslöjanden kommer samtidigt som Spotify överväger att flytta från Sverige bland annat på grund av svenska skatteregler. Som 1800-talsekonomen Frederic Bastiat konstaterade är det säkraste sättet att få respekt för lagen att göra lagen respektabel.

Många som avslöjas har agerat omoraliskt eller olagligt, men det bryter inte mot lagen i sig att registrera verksamheten någon annanstans. Ofta är det samma sak som svenska vänsterprofiler som kräver högre skatter gör när de tar ut lön från sina bolag under gränsen för statsskatt – ett lagligt sätt att hindra att staten tar det mesta av frukten av ens arbete. I vissa fall är det också rimligt. Om aktörer från olika länder startar ett gemensamt bolag kan dessa länders staters försöka beskatta allt själva. Att lägga ett sådant bolag i Bermuda är ett sätt att undvika en dubbel- eller trippelbeskattning. Det gör också att de får ett förutsebart regelverk, lika för alla. Ofta är dessa domstolar mer rättssäkra – och snabbare. Att lösa en kontraktstvist tar fyra år i Indien. De flesta företagare hinner gå i konkurs innan de kan få rätt i ett sådant land. 

► LÄS MER: Johan Norberg: "Adam Smith visade att vi inte behöver gudar och kungar"

Det visar att stora stater inte alltid gör rätt, och att små skatteparadis inte alltid gör fel. För några år sedan gjorde statsvetaren Jason Sharman vid Griffith University ett experiment, där han försökte starta anonyma bolag över hela världen, som kunde undgå alla redovisningskrav. Tre fjärdedelar av de gånger han lyckades skedde det i stora, industrialiserade OECD-länder. I skatteparadis som Liechtenstein och Jersey är sådant olagligt sedan länge.

+ Trump på väg att förlora majoritet. Det ser nu ut som att Donald Trump inte får en majoritet vid republikanernas konvent. Öppet för en alternativ kandidat som inte har besinningslöst hat som partiprogram?

- Gränskontroller. Gränskontrollerna på Öresundsbron kostar tre miljoner varje dag, enligt Sydsvenska handelskammaren.