Det var en punktlighet som skulle imponera på mången hårt prövad tågresenär. En planerad sträckning för de nya grandiosa höghastighetsjärnvägarna presenterades med buller och bång strax efter att SNS konjunkturråd lanserat en rapport som visar att de flesta stora järnvägsinvesteringar på senare år var samhällsekonomiskt olönsamma. Medborgarnas egen värdering av den tid de sparar och de värden resan skapar är lägre än kostnaden för den. 

Det avskräcker inte de politiker som vill leka järnväg med andras pengar. Nu ska det bli snabbare och större än någonsin – och dyrare. Att bygga höghastighetsbanorna beräknas av Trafikverket kosta mellan 190 och 320 miljarder kronor och då har de inte ens räknat in stationer och anslutningsbanor. Ändå är det redan där ett spann på nästan tre försvarsbudgetar mellan den lägsta och högsta siffran. Ett annat sätt att formulera kalkylen är: ”Vi har inte en susning.” Om ett privat företag hade presenterat en sådan plan hade de hånskrattats ut ur mötesrummet, för där hade investerare riskerat sina egna pengar.

►LÄS MER: Johan Norberg: "Vilken skandal kan fälla en politiker som är en skandal i sig?"

Maria Börjesson, docent i transportsystem vid KTH och en av författarna till SNS-rapporten, menar att alla utvärderingar visar att det kostar mer än det smakar. Om problemet är underhåll och flaskhalsar för dagens tåg är det billigare att bygga bort dem än att bygga en helt ny prestigejärnväg – även om det förstås har den fatala svagheten att ingen får klippa band eller dricka champagne för att de har minskat risken för signalfel.

De nya banorna kommer inte stå klara snart, utan först om nästan 20 år – och det lär som vanligt bli försenat. Vi ska lägga miljarders miljarder på att bygga fast oss i dagens teknik och planer trots att vi inte har en aning om hur våra behov och vår teknik ser ut när det väl står färdigt. Det är lite som att använda alla ens pengar till att köpa kläder för en livstid trots att både smak och mått lär förändras på 20 år. 

► LÄS MER: Johan Norberg: "Du har mer pengar än de fattigaste två miljarderna"

Om våra politiker känner ett behov av kolossala infrastrukturinvesteringar skulle de i alla fall kunna tänka lite framåt. En vän till mig prövade tanken att vi i stället skulle satsa sådana summor på att utveckla robotstyrda elfordon och anpassa motorvägarna så att de laddas medan de färdas. De skulle kunna åka i liknande hastighet som höghastighetstågen men ge mycket större flexibilitet. De skulle åka precis när vi behöver dem, och beställer dem via en app i mobilen. De kan färdas från dörr till dörr och till skillnad från tågen behöver robotstyrda lastfordon inte lastas om, utan kan köra precis dit lasten behövs. Och mest befriande av allt är att vi skulle slippa höra kommunpolitiker gnöla om att hela landsändor skulle sjunka genom jorden om inte tågen går genom just deras stad. 

+ Sagobröllop på Operaterrassen. När jag växte upp bodde hon två hus bort. Det visade sig vara mitt livs kärlek. I helgen gifte vi oss. 

- Varför kallar ni det medborgargarden? Medborgargarde heter det när medborgare går samman för att upprätthålla ordningen. En rasistisk mobb som misshandlar oskyldiga vill tvärtom skapa rädsla och oordning.