JOHAN NORBERG: I valrörelsen sägs ofta att Sverige har gått sönder. Nyfattigdom, inkomstklyftor, tiggare, sönderfallande välfärd. Jag kan spelet, lite svartmålning behövs för att sporra förändringsvilja. Men det har gått så långt att jag börjar undra om det inte är förmågan att läsa statistik som har gått sönder.

Svenskars inkomster har ökat 18 procent sedan alliansregeringen tillträdde 2006, trots den största krisen i modern tid. Störst är ökningen för dem som tjänar kring 25 000 kronor i månaden, men ingen inkomstgrupp har fått det sämre. Andelen med mycket låg materiell standard har enligt Eurostat minskat från 2,3 till 1,3 procent sedan 2006. EU-snittet är 10 procent.

Vi har fått fler tiggare, men det beror på att utblottade och diskriminerade människor söker sig till vårt land för att få en bättre chans, och på att polisen har slutat att rättsvidrigt tvångsomhänderta tiggare och uteliggare under förevändningen att de missbrukar eller har psykiska problem.

Men även om de flesta får det bättre kan väl klyftorna öka? Jo, om man läser Finansdepartementets årliga Fördelningspolitisk redogörelse ser man att inkomstskillnaderna har ökat rejält sedan 1991. Men ökningen upphörde 2007, och sedan dess har skillnaderna minskat något. Hälften som tillhör tiondelen med lägst löner klättrar ur den tiondelen inom fem år.

S säger att regeringen lånar till skattesänkningar, men statsskulden har minskat från 44 procent av BNP 2006 till runt 35 procent. Trots att skatterna har minskat har intäkterna från skatterna ökat, bland annat för att många har gått från utanförskap till arbete. Den offentliga vården, omsorgen och skolan har fått mer pengar än någonsin, även justerat för inflation. Sveriges Kommuner och Landsting beräknar att kommunsektorn varje år har ökat utgifterna med cirka en procent mer än de demografiskt betingade behoven ökade. Den som anser att välfärdsstaten inte fungerar måste alltså dra slutsatsen att mer pengar inte är lösningen.

Jag är ingen devot anhängare av alliansregeringen. I många sakfrågor tycker vi olika och den har inte hanterat bostadsbristen eller arbetslösheten bland unga och invandrare. Trots 250 000 fler jobb i dag har arbetslösheten ökat på grund av kris och växande arbetskraft. De senaste åren har regeringen varit kraftlös och saknat visioner. Jag kan förstå Ulf Lundell som är ”less” på en politik som bara handlar om ”sifferexercis och ordning i finanserna”.

Men jag har också varit i europeiska länder där skulderna har skjutit i höjden och ekonomin har brutit samman under krisen, länder där människor är skräckslagna för sin och landets framtid – ibland för demokratins framtid. I jämförelse med det känns det lite lyxigt att få vara uttråkad av ordning i finanserna.


+ Jack Werner. Som Metrokolumnist är jag väl partisk, men Jack Werners granskning av vad som är sant och falskt av det vi delar i sociala medier är en mycket viktig folkbildningsinsats. 

– Moderaternas hattande i regeringsfrågan. Ena dagen ska man släppa fram de rödgröna till taburetterna om de blir större, nästa dag av något skäl inte, och sen tillbaka igen. Det imponerar inte om man vill vara det stabila, ansvarstagande partiet. 

LÄS MER: