I går fick jag besök av Jehovas Vittnen. Två äldre, artiga män i trapphuset som ville prata om frälsaren och min odödliga själ. Det ville inte jag. Så de började tala om annat, ”Du är väl ändå intresserad av den värld vi lever?” Det är allt de behöver. Ett inlett samtal, en fot i dörren, sedan tar de sig in och så sitter man ändå där vid köksbordet och diskuterar frälsaren och min odödliga själ.

Ilmar Reepalu följer samma strategi. Han är en betongsosse som tycker sig veta bättre än folk själva vilken välfärd de ska välja. Men svenskarna är inte intresserade, så som regeringens utredare säger han sig bara vilja växla några ord om vinsten i välfärden, ”övervinsterna”, som han vill få bort. Det är foten i dörren. Så sitter vi snart där med en gammal sosse vid köksbordet som dikterar vilken skola våra barn ska gå i.

►LÄS MER: Johan Norberg: Det är socialismen som försatt Venezuela i katastrofläge

För i sig är debatten ofattbar. Reepalu är inte ute efter bättre kvalitet. I stället för att angripa dåliga alternativ väljer han att angripa några av de bästa. I utvärderingar från Socialstyrelsen, Skolinspektionen och Sveriges Kommuner och Landsting får privata utförare bättre betyg för nytta och bemötande och de anställda trivs bättre. Det är dem Reepalu vill stoppa. Han börjar med tak för deras vinster, vilket skulle sänka de företag som kan göra de största nyinvesteringarna. Det är foten i dörren, för vinst är ett fult ord. Men motsatsen till vinst är inte ”rättvisa”, utan ”förlust”. Ett positivt resultat uppstår bara om ett företag tar något som vi värderar lägre – råvaror, byggnader, arbetskraft – och av det skapar tjänster som vi värderar högre. Vinsten är därför ”den enda renodlade bevakaren av att resurser utnyttjas effektivt”, som den tidigare socialdemokratiske finansministern Kjell-Olof Feldt uttryckte det.   

Det är därför inte sant att företag ”plockar ut” vinster ur verksamheten. De skapar vinsterna genom att minska byråkrati och slöseri och använda dyr apparatur och lokaler effektivare. När man riskerar sina egna pengar tänker man mer på att de går just till verksamheten och inte till att köpa strumpor för 6 000 kronor paret, som Stockholms landsting gör.

►LÄS MER: Johan Norberg: Alla har rätt till sina åsikter – men inte till påhittade fakta

Debatten handlar om makt. Den som ställer alla villkor har all makt. Ta bara Reepalus egen utredning. Han stödjer sig på en studie av företagsekonomen Joachim Landström om ”övervinster”. Men Landström avslöjar på DN Debatt att Reepalu ställde kravet att beräkningen ignorerade redovisningsstandard och värdeskapande investeringar. Om det läggs till grund för ett vinsttak skulle det ”skada Sverige, dess tillväxt och allas vårt välstånd”, varnar han. Landström tvingades alltså lyda Reepalus infall och fick nöja sig med att klaga i efterhand. Ett öde som snart kan drabba Sveriges föräldrar, elever och vård- och omsorgsbehövande. 

+ Nick Caves One more time with feeling. Smärtsamt vacker film, men storslaget stämningsfull ny musik.

- Moder Teresa helgonförklaras. Jo, hon levde bland de fattiga, men hon ville inte avskaffa fattigdom och lidande, utan menade att det tvärtom var vägen till Gud. Läs Hitchens bok The Missionary Position.