JOHAN NORBERG: Exhibitionismens och de ytliga relationernas tekniska plattform fyller tio år. Facebook är nu en självklar, central del av våra liv. Men just vårt beroende av det sociala nätverket kan skapa ångest. ”Facebook sprider olycka”, utbrast Dagens Nyheter när tidningen refererade till den första stora svenska undersökningen.

Och visst är det svårt att inte reagera på hur vi låter mobilerna ta över vår vardag, som när halva middagssällskapet stirrar ned i knäet och tittar på bilder av hur andra har det, i stället för att vara här och nu. Men it’s complicated. Forskningen om hur vi använder Facebook tyder på att en del kritik är förhastad. 

Det främsta skälet till att vi söker oss till Facebook är våra vänner. Inte ytliga Facebook-”vänner”, utan verkliga vänner. Det är ett sätt att upprätthålla en vardaglig kontakt med dem vi alltid saknar, men inte alltid hinner träffa. Facebook gör att vi inte längre förlorar kontakten med gamla studiekamrater eller dem som flyttat. 

Visst fyller vännerna våra flöden med en del enerverande och en del generande. Men det är väl också en del av deras personlighet. Och till vänskapen hör att förlåta – till och med särskrivningar och spelinbjudningar. 

Få söker kontakt med okända på Facebook. Däremot är det vanligt att där bygga en relation med någon vi träffade som hastigast och tror oss ha mycket gemensamt med. Tänk på hur sådant gick till innan vi kunde utforska varandra online. Någon gång tog man väl det socialt plågsamma steget att höra av sig och fråga om lunch/drink nån dag? Oftast inte, och sen såg man aldrig en skymt av personen igen.

Det vi gör mest på Facebook är att titta på och ”gilla” andras statusuppdateringar och bilder, medan vi inte själva uppdaterar så mycket. Det är inte exhibitionism, utan snarare voyeurism: Vi vill titta på. För vi är sociala varelser som vill veta hur våra vänner mår, vad de gör, ja, allt möjligt – utom kanske vad de äter till frukost, men det får väl slinka med. 

Det är vad den där missvisande Dagens Nyheter-rubriken handlade om. Undersökningen visade inte alls att Facebook ”sprider olycka”, utan att en fjärdedel tror att de skulle må dåligt om de inte loggade in under en längre tid. Jo, och jag skulle må dåligt om jag var utan dator, böcker eller musik en längre tid, eller min familj och mina vänner. Sprider de alltså olycka? 

En förtjusande illustration av Rosangela Ludovico visar personer i kollektivtrafiken som stirrar rakt ned i sina mobiler. De är asociala och frånvarande. Men texten förklarar ”Om detta är vad du ser, ser du inte tillräckligt”. Och sedan vänds perspektivet så vi får se vad de betraktar på bildskärmarna: vänner, familj, gemenskap, kärlek. Det finns värre saker att bli beroende av än varandra. 

+ Superbowl
Finalen i amerikansk fotboll, en otrolig fest med de bästa reklamavbrotten, där allt är alldeles för mycket, precis som det ska vara.

– Jordbrukssubventioner
Obama och den amerikanska kongressen beslutar att ta nästan 100 miljarder dollar om året från plågade skattebetalare och ge till skyddade bönder.