Den här månaden blir vi sju miljarder människor på jorden. En mardröm, förutsade domedagsprofeterna för 50 år sedan, när vi bara var tre miljarder. De var övertygade om att mänskligheten inte skulle kunna producera mat och välstånd i samma takt som den producerade barn. Framför sig såg de bara svältkatastrofer och arméer av utblottade storfamiljer. Jag kommer ihåg barnprogram och science fiction-filmer som gav bilden att vi helt enkelt inte skulle få plats. Luften skulle ta slut.

Det var en grotesk karikatyr. Om vi hade samma befolkningstäthet som London skulle hela världens befolkning få plats i Sverige. De andra föreställningarna var nästan lika falska. I stället för ökat lidande har de senaste 50 åren inneburit de största sociala förbättringarna i historien.

Orsaken till befolkningsökningen var inte att människor förökade sig som kaniner, utan att de slutade dö som flugor. Den genomsnittliga livslängden ökade i låg- och medelinkomstländer med 20 år – med fem månader varje år. Familjestorleken minskar faktiskt snabbt. 1961 födde varje kvinna i snitt fem barn, i dag hälften så många. Trots att befolkningen mer än fördubblades gjorde inte antalet extremt fattiga det – de blev 500 miljoner färre. Undernäringen och analfabetismen minskade med två tredjedelar.

Mänsklig uppfinningsrikedom, vetenskapliga framsteg och ny teknik gav oss större välstånd, mer jordbruksproduktion, nya mediciner och vaccin. Och ju fler människor på vår jord, desto fler kunde bidra med idéer och arbete. Ofta är fattigdom faktiskt ett resultat av för låg befolkningstäthet, då det begränsar utvecklingen av marknader, specialisering och kreativitet. Hongkong, Singapore, Sydkorea och Nederländerna är några av de mest folkrika länderna, medan Afrika har den lägsta befolkningstätheten.

Visst, vi får nya problem. Och? Det får vi alltid. Miljöskador och brist på vissa ändliga resurser? Jo, det är på riktigt, men människan har en tendens att lösa fler problem än hon skapar, om hon får tänka och agera fritt. Som ekonomen Julian Simon brukade säga är hjärnan den viktigaste resursen. Och den är förnyelsebar, på ett rätt angenämt sätt.

+ Henric de la Cours nya singel Dracula. Snygg, hård, hypnotisk.

Arabvärldens befolkningarvill ge sina tyranner foten. Vår statschef ger dem scout-medaljer för ”freds- och demokratiarbete”.