”Jag skulle kunna stå på Fifth Avenue och skjuta någon, utan att förlora några röster”, förklarade den republikanske presidentkandidaten Donald Trump häromdagen.

Jag börjar befara att han har rätt. Han har utmålat mexikanska invandrare som våldtäktsmän, vill att muslimer i USA tvingas bära särskilda ID-kort, och att inga fler får resa dit. Han har hånat funktionshindrade, påstått att en journalist ställde kritiska frågor för att hon menstruerade och sagt att en kvinnlig presidentkandidat är för ful för nomineringen. När han fick frågor om anhängare som angrep en hemlös man i hans namn kallade han dem ”passionerade”. Han förlorar inte röster, utan leder inför nomineringsmötena i Iowa på måndag. Tvärtemot allas förutsägelser – även mina.

► LÄS MER: Johan Norberg: "Du har mer pengar än de fattigaste två miljarderna"

Det är knappast kompetens som förklarar Trumps popularitet. Han verkar inte ha mer än en rudimentär förståelse av de uppgifter en president har. I stället för svar i sak levererar han machofraser om hur extremt duktig han är. När han inte begrep frågor om styrkeförhållanden i Mellanöstern svarade han ”Jag kommer vara så bra på att sköta militären att ni kommer bli yra i huvudet.” Han dömde ut ett viktigt frihandelsavtal för att det gav Kina för generösa villkor – trots att Kina inte ens var med.

Enligt en Trumpväljare är hans framgång snarast ”ett kollektivt långfinger, utsträckt mot etablissemanget”. Och det kan ju etablissemanget förtjäna. Det utstrålade duglighet och sakkunskap, men gav oss krig i Irak, kaos i Mellanöstern, finanskris och enorma skuldberg. När staten misslyckas med allting är en naturlig slutsats att skala tillbaka dess uppgifter. Men en stor del av opinionen tänker precis tvärtom. Att det behövs en smartare ledare, en stark man, för att styra upp allting. Tuffare tag, högre murar, nya handelskrig och ett och annat riktigt krig. Tills vi blir yra i huvudet.

Trump spelar på illusionen att problem inte beror på att världen är för komplex för enkla lösningar ovanifrån, utan på att politikerna är svaga. Då framstår blind handlingskraft som attraktivt, och staten kanske bör ledas av en alfahanne som inte tyngs ned allt för mycket av kunskap eller intellektuella överväganden. Det faktum att Trump ständigt undslipper sig förgripligheter kan bli en styrka. Han är äkta, inte polerad och pastöriserad för att passa fokusgrupperna. 

► LÄS MER: Johan Norberg: "Så hjälpte Bowie till att riva Berlinmuren"

Detta gör Trump farlig. Andra vilda kandidater brukar falla på upploppet på grund av en skandal, en lögn eller en klumpig kommentar, men vad kan skada en kandidat som är en skandal i sig? Det finns paralleller i Europa. När etablissemanget ger oss skuldkris, ungdomsarbetslöshet och integrationsproblem väcks jakten på syndabockar och drömmen om en stark ledare även här.

En sån som kan skjuta folk utan att förlora röster.

+ Anna von Hausswolff på Dramaten. Smärtsamt vacker domedagsrock på orgel. Förmodligen det mest spännande i svenskt musikliv just nu.

- Kommunals verkliga skandaler. Glöm lägenhetsaffärer och nakenchocker. Att fackförbundet Kommunal vill hindra nyanlända läkare att arbeta som undersköterskor är den verkliga skandalen.