Bosse Lindquist vann naturligtvis Stora journalistpriset i kategorin ”Årets avslöjande”. Inget ont alls om DN:s granskning av Riksrevisionen, eller Aftonbladets granskning av Kommunal. Båda är exempel på samhällsviktig journalistik. Men Bosse Lindquists dokumentär om kirurgifuskaren Paolo Macchiarini var det och något mer. Det var en jävla story. Och om det är någonting som verkligen skär genom samtidens brus så är det en jävla story.

Faktaresistens, ”post-truth” och filterbubblor är ord som ofta dyker upp när Donald J. Trumps valseger ska förklaras. Det var Facebooks fel, som lät fejknyheterna spridas vilt, har det sagts. Nåja. Jag är den första att hålla med om att Facebooks syn på journalister och journalistik lämnar en del att önska. Men för Trump kan Facebook faktiskt inte hållas ensamt skyldiga. I en välunderbyggd text beskriver Peter Dahlgren, doktorand i mediepåverkan, att betydelsen av filterbubblor och algoritmer är tämligen överdriven. Och för att fatta att kraven på att Facebook ska ”agera” mot fejknyheterna är problematiska krävs inte mer än en gymnasiedjup fundering på vad som egentligen är sannning.

►LÄS MER: Alla har rätt till sina åsikter – men inte till påhittade fakta

Så spelade de sociala medierna ingen roll för Trump? Jo, naturligtvis. Han fick en direktkanal till sina supporters, och en plats där myten om honom själv kunde utvecklas. I Makedonien har ett gäng unga snubbar tjänat tiotusentals kronor på att fejknyheter om Trumps fördelar och Clintons nackdelar sprids som en influensa på ett barnkalas. Men om de är fejkade, är vi inte faktaresistenta då? Nej, jag tror snarare vi är sagosugna. Sociala medier har i tio års tid uppmuntrat oss att berätta vår story, att ge vår vinkel på saker och ting, och de bästa berättelserna har premierats med viralitet och 15 minuters kändisskap. Dessutom är etablissemangströttheten bland stora grupper ett belagt faktum, och den som utmålar sig som utomstående och handlingskraftig har mycket att vinna. Tro’t eller ej, men fastighetsmagnaten och miljardären Trump kan i mångas ögon framstå som en David om bara etablissemanget får spela Goliat.

►LÄS MER: Expert om fördomar om islam: Folk är ganska faktaresistenta

Ett i forskningen känt fenomen är att fakta som smugits in i en större berättelse är mycket lättare att komma ihåg än om faktauppgiften står för sig själv. Trumps berättelse var att makthavarna fuskade och en utomstående kraft behövde städa upp, den lite råe hjälten mot de korrupta makthavarna. Den är enkel och lätt att förstå, och då minns man även och tror på dess beståndsdelar. Att Barack Obama föddes i Afrika, att Hillary Clinton mördat folk. Tillbaka till Facebookstatusen: en stark berättelsen, mer gripande, mer närliggande, mer trovärdig än vilken journalist som helst.

Det är enkelt. Vill journalistiken överleva denna tid så är det dags att sluta skrika om faktaresistens och börja skriva bättre, sannare och mer lättillgängliga Facebookstatusar.

– Björn Borgs sluga reklam för sina nya joggingkalsonger. ”Spring inte i bomullskalsonger, det är dåligt, usch, fy, spring i våra kalsonger i stället”, och vips så har man skapat ett nytt behov där inget tidigare fanns.

+ Att de jävla joggingkalsongerna faktiskt funkar ganska bra…