JOHAN NORBERG: Jag har svårt att ta mig fram mellan folkmassorna i de franska kvarteren. Turisterna trängs mellan butiker och restauranger i de karakteristiska byggnaderna med pelare i järnsmide och många balkonger. Från barerna strömmar jazz från liveband – och cocktails. New Orleans är tillbaka. 

Det var inte självklart 2005, efter att den amerikanska staden härjats av orkanen Katrina. 80 procent av New Orleans stod under vatten och de flesta byggnader förstördes eller skadades. Invånarna flydde och runt 1 500 människor dog. En ledande republikansk politiker sa att det var lika bra att jämna staden med marken. 

De franska kvarteren klarade sig lindrigt, men även åtskilliga områden som skadades svårt har nu återhämtat sig. Många invånare återkom aldrig, men 80 procent gjorde det och de byggde upp sina hus igen. Nu har vi 500 fler restauranger än före Katrina, berättar en servitris.

Det är en triumf för den mänskliga segheten, och berättelsen är gripande. Det var inte storskaliga politiska planer som gjorde det. De kunde tvärtom skada återuppbyggnaden då ständigt föränderliga besked om vilka områden som skulle rivas gjorde människor osäkra på om det var värt att restaurera eller ej. Som en forskargrupp vid George Mason-universitetet sammanfattar var det frivilligorganisationer och småföretag som ledde återuppbyggnaden.

När inget fungerade hjälpte människor varandra med allt från förnödenheter till barnomsorg. Grannföreningar letade upp dem som lämnat staden och höll dem informerade om återuppbyggnaden. De flesta ville återvända, men bara om de visste att andra också gjorde det. Det var därför viktigt att småföretagare tog risken att öppna igen. En restaurang, en bilmekaniker eller en frisör blev signalen om att någon trodde på området. En bensinmack på St Claude Avenue blev en samlingsplats för hela trakten och för andra småföretagare som ville börja på nytt.

Ett skäl att inte återvända var de usla skolorna, uppgav många. I New Orleans fanns skolorna där nästan ingen fick godkänt, där korridorerna luktade urin och där korruptionen var så stor att FBI grep in. Men skolsystemet har nu ändrats i grunden. I dag går de flesta elever i så kallade charterskolor, som får bestämma över sin egen verksamhet och budget. Kontroversiellt nog är lärarna sällan anslutna till facket, så skolledningen kan avskeda dåliga lärare och belöna de bästa. Resultaten är spektakulära. Före Katrina klarade bara 25 till 35 procent av eleverna godkänt. I dag gör 63 procent det.

En äldre, svart man som har dokumenterat staden i ett privat museum berättar att det uppstod en slags nybyggarkänsla efter katastrofen: ”Vi var tvungna att börja från början. Och då passade vi på att göra en hel del bättre.”

+ Lena Anderssons nya roman. Lena Anderssons ”Egenmäktigt förfarande” är en kärleksroman som är så stark i skildringen av besatthet och utsatthet att den bitvis är plågsam att läsa.

– Amerikanska tv-soffor. Jag gillar inte slentriankritiken mot amerikansk kultur, men den politiska bevakningen i tv-kanaler som höger-Fox och vänster-MSNBC är verkligen parodiskt skev och fördummande.