JOHAN NORBERG: Strax före start började flygplanets högtalarsystem spela Mozart, men alla passagerare var inte nöjda. Ralf Hütter, frontman i det tyska elektroniska bandet Kraftwerk, bad dem omedelbart att stänga av. Inte för att han ogillade Mozart, utan för att han ville höra ljudet av flygplanets motorer. Han ville som alltid höra ljudet av vardagen – av tekniken och moderniteten.

På turné i USA under tidigt 1970-tal hade Kraftwerk med sig en kabelsax vart de än gick, för att kunna klippa av ljudkablarna som förorenade hissar och foajéer med intetsägande bakgrundsmusik. Det var på den tiden sladdarna satt lättillgängligt bakom små luckor. Bandet ville höra hissarnas, hotellens och flygplatsernas egna ljud.

För det var denna moderna värld som Kraftwerk tonsatte med de album under 1970- och 80-talen som förändrade musikhistorien. Det var bilarnas, järnvägarnas, neonljusens och datorernas symfonier, ljudet av resande, av fart, av framtiden.

Det är vad vi som hade glädjen att se Kraftwerk på Cirkus denna vecka fick höra och se. I den hypnotiska 3D-showen som ackompanjerar musiken glider bilar, tåg och rymdskepp fram och tillbaka. Det är klassiska, nostalgiska versioner av fordonen. Om Kraftwerk någon gång signalerar att de längtar tillbaka till gamla tider är det för att man förr hade en starkare bild av framtiden – både den mest löftesrika och den mest olycksbådande. När bandmedlemmarna själva syns på bildskärmen är det i form av robotar.

För mig som började älska Kraftwerk i de unga tonåren var det av fascination över att teknologin både skapade låtarna och var ämnet för dem. Det var något radikalt annat än radiomusikens klichéer om kärlek och sommarnätter, som redan då började kännas slitna. Och det lärde mig att musik inte behövde skapas med musklerna och höfterna, utan kunde skapas med hjärnan.

Kraftwerk är ett av 1900-talets mest inflytelserika band. De skapade en alltigenom elektronisk musik, ofta med instrument de byggde själva, och för första gången hittade det in i populärmusiken. De gjorde en hit av en 22 minuter lång elektronisk berättelse om att färdas på Autobahn. Minimalistiska och monotona ljudlandskap mötte enkla, förföriska melodier som inspirerade alla som hörde dem, från David Bowie till afroamerikanska DJs.

När Kraftwerk programmerade sina instrument skapade de det DNA som blev grunden för nästan alla senare musikaliska livsformer. Synthmusiken förstås i alla dess tappningar, men också hiphop, techno, house och all modern dansmusik.  Det är en mäktig upplevelse att se dem på riktigt.

Nu far de vidare. För att stanna i deras märkliga, bedårande universum en stund till får jag be de andra flygpassagerarna att dämpa sig. Jag vill höra ljudet av motorerna.

+ Bra att debatten om cannabis i USA börjar handla mer om sätt att minska brottslighet och hälsorisker än på moralism och fängelser. När händer det här?

- Ticnet gör Kraftwerkbiljetter personliga, vilket är tillräckligt jobbigt för att försvåra tillvaron för den som blir sjuk, får förhinder eller köper till barnen, men inte tillräckligt för att få bort andrahandsmarknaden.