Det är allt för lätt att tro på nyheterna om att fiskebeståndet hotas av utplåning, men lyckligtvis växer en annan historia fram som ger mig hopp.

Forskning som utförts av min organisation för internationell hållbar utveckling – I.S.U. (International Sustainability Unit) visar att det i många delar av världen tas stora steg mot att etablera ett mycket mer hållbart sätt att hantera dessa livsnödvändiga och förnyelsebara resurser.

För det första har alla blivit implementerade med förståelsen att fisk inte existerar isolerat från miljön som de lever av. Det finns många verktyg tillgängliga för att kunna hantera fiskebestånd på sätt som respekterar ekosystem – saker som att förbättra fiskeutrustning, att skydda beståndet under tiden fiskarna leker, samt att stoppa fiske i skyddade områden samt att vidta försiktighetsåtgärder för att förhindra exploatering.

Det andra kännetecknet är att det skapats välfungerande regler för intelligent fiske som genomförts med bestämdhet. Detta inkluderar ordentlig övervakning och passande straff för att avskräcka från illegalt fiske.

Och slutligen handlar det om sund ekonomi. Bra handhavande av fiskebestånd belönas med säkert och gott levebröd för de som fiskar. Det finns ett flertal sätt att uppnå detta på. Ett kan vara att förbättra märkning som uppmuntrar konsumenter att begära mer hållbara fångster av fisk och skaldjur, ett annat är att etablera skäliga långsiktiga rättigheter som ger fiskare ett intresse i framtiden för deras fiskevatten. För mig framstår det som om en enorm skillnad skulle göras om offentliga bidrag verkligen fokuserade på att stötta aktiviteter som gör goda insatser socialt och miljömässigt. Allt för ofta bestraffas bättre tillvägagångssätt oavsiktligt av hur bidragsystem fungerar.

Jag tycker det är väldigt uppmuntrande att det finns många exempel på en positiv utveckling, från USA till Indonesien och från Island till Vietnam, där fiskeindustrin tar till sig inställningen som krävs för att återuppbygga fiskebeståndet. Där detta sker, återhämtar sig bestånd och samhällena får behållningen. De brådskande frågorna är, som jag ser det, hur dessa exempel på bästa tillvägagångsätt kan spridas och hur snabbt detta kan ske?

Ett kraftfullt sätt att driva detta på är genom ett sätt som jag själv använt mig av i andra sektorer – något som kan kallas ”att se är att tro”. Detta, enkelt uttryckt, handlar om att inspirera folk att förändra sitt beteende genom att visa dem vad som redan görs genom framgångsrika exempel på bästa tillvägagångsätt. Mitt hopp är att mitt I.S.U. kan spela en liten roll i detta.

Uppriktiga samarbeten mellan flera parter måste omedelbart upprättas för att kunna introducera de bästa sätten att bedriva hållbart fiske till alla världens hörn. Alla kan bidra, även konsumenterna. De kan bli mer medvetna om valen de gör och försäkra sig om att fisken på deras tallrik har fiskats på ett hållbart sätt. När du betänker att alternativet är en fortsatt minskning av världens fiskebestånd, så känner jag att vi verkligen inte har något annat val.