Jag vet fan inte om jag orkar längre. En vacker dag kommer jag att ställa mig upp och vråla rakt ut. Jag kommer att krossa fönster och kasta ut tv-apparater och datorer och andra DEVICES och jag kommer att slita mitt hår. Jag står helt enkelt inte ut en dag till med denna jävla mathets som pågår överallt.

Ni vet hur det är: Man sitter och äter sin asgoda pasta och falukorv i ugn och kollar Facebook och så möts man av bilder på en totalt okänd människa från Mellerud som gått ner i vikt och lagt upp före-och-efter-bilder som någon pajas till högstadiekompis likeat.

Man äter en bit lösgodis och någon tjomme kommer fram och vrålar ”VET DU VAD DET DÄR ÄR GJORT AV ELLER?!”. Man berättar om hur sjukt nöjd man är över helgens fredagsmiddag bestående av cantadoukyckling, ris, sallad och något geni inflikar ”åååh vad gott det vore om man fick unna sig lite kolhydrater”.

Man bloggar om störda människor som lägger upp bilder på en på internet med texter om hur tjock man blivit och man skriver i inlägget att man ätit grönpepparkyckling och lösgodis och avslutar med raden ”and it sure felt good” – och någon idiot kommenterar att man faktiskt ska tänka på hur mycket socker man äter så vi kan slippa VÄLFÄRDSSJUKDOMAR som cancer (jag raderade kommentaren, mina cancerdrabbade vänner fick det inte av att äta choklad). 

Det är inte konstigt att ätstörningsstatistiken ser ut som det gör när folk hela tiden hetsar varandra att äta mindre. Eller, som det kallas, ”leva hälsosamt”. Såhär är mitt liv: Jag har IBS. Jag har en extremt kräsen syn på mat, jag äter ungefär de femton rätter jag gillar och KAN inte ”upptäcka nya rätter”.

Jag försökte sluta äta helt för ett par år sedan. Jag hatar att äta med människor jag inte känner så bra. Jag hade aldrig kunnat gå på Way Out West i somras för jag kan inte äta vegetarisk mat, jag kan inte äta något jag inte vet är gott och därför hittar jag aldrig ny mat jag gillar. Jag hade fått typ åka hem och steka upp ett gäng hamburgare för jag hade inte fixat att ”testa något nytt”.

Jag orkar faktiskt inte den här hetsen om att äta hälsosamt som människor tvingar på andra. Folk skriver på Facebook att ”visste ni att för att förbränna en Big Mac måste man springa i såhärochsåhär många minuter?”.

Vad vinner folk på detta? Exakt vad vill man själv uppnå med att informera alla i sin närhet att de som fortfarande äter vitt bröd kommer att gå upp XX kilo i vikt jämfört med de som äter mörkt bröd?

Kan vi inte bara stifta någon slags universell lag om att det är så fruktansvärt ointressant och ineffektivt att tjata om andra människors matvanor att det numera är bötesstraff på det?

Alla som fortsätter får ge mig de 900 kronor i timmen jag betalade min KBT-terapeut en gång per månad i två år för att lyssna på mina matproblem. Tärningen är kastad.

+ VinnareÅh, Robin Stjernberg, vilket oförglömlig TV-ögonblick du gav oss i lördags när du inte
fattade att du vann.

– Förlorare. HUR kunde folk sitta i stugorna och INTE rösta på Anton Ewald? Som Eric Saades och Danny Zukos okända trilling.