En kvinna anmäler en våldtäkt. Hon minns inte något av händelsen, hon följde med en främmande man hem från krogen, hon var väldigt full. När hon vaknade på morgonen hade hon ont och det blödde kraftigt ur hennes underliv, säger hon.

►LÄS MER: Kritikstorm på nätet mot friande våldtäktsdomen

Båda dessa påståenden stöds av den rättsmedicinska undersökning hon genomgick dagen därpå. Läkarna påträffade blånader på hennes kropp, och blod i hennes underliv. Utifrån mätningar efteråt uppskattas hennes promillehalt ha legat på 2.0-2.5 den där kvällen. (Gränsen för rattfylla går vid en tiondel så mycket: 0.2).

Mannen säger i sin tur att de hade sex, hon verkade vara helt med på noterna. Hon var full, men enligt honom klarade hon både att visa honom en film på datorn hemma hos honom, och att ta av sig sin bh själv. 

►LÄS MER: Hon ville döma mannen för våldtäkt

Om man ser till händelsen i sig är det inte konstigt att tingsrätten friade mannen. Det finns inga vittnen till själva våldtäkten, ord står mot ord. Så är det ofta i den typen av mål. Att rätten friar betyder inte att de misstror kvinnan, det är väldigt viktigt att understryka. Det betyder bara att det mannen säger inte går att motbevisa “utom rimligt tvivel”, som det heter.

Problemet är att svenska domstolar ofta verkar bortse från den där sista delen i formuleringen om bevisning: “utom rimligt tvivel”. Om man ser till vad som skedde på det stora hela i fallet ovan så finns det annat som tyder på att det var en våldtäkt.

Till exempel är båda överens om att hon var så full att hon inte kunde gå när hon lämnade krogen. Hon ramlade på gatan och blev liggande. Hon sade att hon inte ville vara med honom, men han fick in henne i en taxi och de åkte hem till honom, där hon fick mer att dricka. Det talar för hennes version, alltså att hon inte bara var väldigt full utan att han också visste om att hon var det, och att han utnyttjade att hon befann sig i en “särskilt utsatt situation”, som lagen kallar det när någon har sex med en person som inte kan värja sig.
 
Kombinerat med nästa omständighet krymper möjligheten att han inte visste vad han gjorde så mycket att våldtäkten verkligen borde kunna anses vara bevisad “utom rimligt tvivel”. Dagen därpå stal han nämligen hennes mobil och låste in henne när han gick hemifrån, så att hon inte kunde komma ut. Det finns inget skäl att bete sig så mot någon som frivilligt har haft sex med en. Ändå friar Göteborgs tingsrätt mannen.
 
Vid andra brott betänker man inte bara vad den anklagade säger sig ha haft för avsikter, utan också vad hen borde ha förstått. Det går inte bara att utgå från vad den åtalade påstår, i så fall blir det ju omöjligt att bevisa någonting överhuvudtaget så länge hen inte erkänner själva brottet rakt ut. Domstolarna uppehåller sig därför vid likgiltighetsuppsåt, vid vårdslöshet, vid gränsdragningen för när osäkerheten kring vad som har hänt inte längre är så stor att den kan kallas “utom rimligt tvivel”. Så gör man även i många våldtäktsmål, men det händer alldeles för ofta att domstolarna klamrar sig fast vid vad den åtalade säger, utan att bry sig om helheten.
 
Bara det senaste halvåret har det rapporterats om fall efter fall där domstolar friar män från våldtäkt därför att de tolkar “uppsåt” enbart som “vad de anklagade säger att deras avsikt var”. Ett exempel är fallet där en flickas underliv var fullt av hennes fosterpappas sperma, men där rätten accepterade pappans förklaring om att hon kanske hade råkat hitta en pappersservett som han använt när han onanerat och att hon kletat in sig själv med den. Ett annat är fallet i Lunds tingsrätt tidigare i månaden, där en man friades fastän det var objektivt fastslaget att han verkligen hade våldtagit kvinnan i fråga. De hade inte kommit överens om att hennes nej skulle betyda annat än nej eller att de skulle ha våldssex, men han tolkade det så ändå, som att hennes protester bara var en rolig lek. Det godtog Lunds tingsrätt. Domen i Göteborgs tingsrätt är så bortom all vett och sans att jag inte vet vart jag skall ta vägen. Jag kämpar för att sammanfatta mina tankar kring den men jag kan verkligen inte komma på något annat att säga än: 
 
Hej, man! Är du lite sugen på att våldta? Kör på! Sup ned ditt offer, stjäl hennes mobil och lås in henne efteråt! Säg sedan i rätten att du inte fattade att hon var full och inte ville. Det, och uppsköns andra rövarhistorier, håller i svensk domstol. Inte alltid, men ibland. Och att det överhuvudtaget kan ske är själva definitionen av rättsosäkerhet.