”Och där blev det fontän”, konstaterar reportern. Hon står vid huvudänden av en brits och har tillsammans med tittarna just sett på medan en man gett en kvinna fontänorgasm. Eller, ja. Tittarna får inte bevittna själva sprutet, det är dolt av ett pixelmoln. Inte heller ges någon utförlig lektion i hur man egentligen skall gå till väga rent tekniskt för att framkalla den här sortens orgasm.

Fråga Olle-dokumentärerna är nämligen inte porr. De är heller inte instruktionsfilmer. De är bara ett sorgligt sensationalistiskt sammelsurium av jagsvaga ungdomar och exhibitionistiska medelåldringar som har censurerat sex medan den jättefrigjorda reportern sitter bredvid och kommenterar förloppet. Hon plågar dem alla innan med frågan om varför de egentligen vill vara med i programmet, och samtliga svarar något vagt om att de vill visa att deras sätt att ligga också är bra, och med det låter hon sig nöja. Förmodligen är de inblandade väl medvetna om att det egentligen inte finns någon godtagbar ursäkt till varför det här programmet överhuvudtaget existerar.

Jag ser färdigt i stum chock. Förutom fontänorgasmen visas denna vecka ett ungt par som går igång på att säga snuskiga saker till varandra i sänghalmen, två flator som gillar att använda löskukar samt en dalmas som är förtjust i att tråckla in hela handen i sin hustrus underliv när de skall till.

Det är på en och samma gång både privat och opersonligt. Jag försöker ta upp det sjuka i detta på Twitter men där säger de bara att jag är pryd, att jag sjåpar mig. Någon irriterande människa menar rentav att jag förmodligen bara stör mig för att att jag äcklas av sådant som går utanför ramen för normalt sex. Men nej, det har faktiskt inte alls med det att göra. Sex har alltid fascinerat, eller rättare sagt har det kittlande förbjudna med sex alltid fascinerat. Det här är kommersiella krafter, såsom till exempel Kanal 5, förstås snara att utnyttja.

Problemet är att kommersialiseringen medför tillvänjning, det krävs hela tiden mer och mer för att skaka om oss. I de viktorianska kioskromanerna på 1800-talet hade blotta ögonkastet en oerhörd laddning, 1950-talets romantiska filmer kretsade kring en passionerad tungkyss. I 2010-talets popkultur betyder inte ens ett samlag särskilt mycket. Jag tycker inte att det är moraliskt förkastligt på något sätt, men inte lär den här sexuella inflationen vara uppbygglig?

Mest överväldigande av allt vad gäller Fråga Olle är nog ändå insikten om att det sänds ett nytt avsnitt av dokumentären varje vecka, att det nästa gång kommer vara helt andra dallriga kroppar som ligger där och väser medan de får sina suddiga kön gnuggade på olika sätt. När jag tänker på det drabbas jag av samma sorts svindel som när jag tittar upp i himlen en stjärnklar natt. Det är en känsla av absolut meningslöshet.

+ Girls är utan tvekan en av de absolut bästa teveserier jag någonsin har sett.

Statsminister Fredrik Reinfeldts tal om att arbetslösheten visst är låg – ”om man tittar på etniska svenskar mitt i livet”. Det finns så mycket som är dumt och fel med denna enda fras att jag inte ens vet var jag ska börja.