Jag läste häromdagen om en lärare som gett upp. Han orkar inte längre med alla söndercurlade gymnasiekids som har för vana att ”gå in och ut genom klassrummet under lektionstid utan att fråga läraren, prata i telefon, störa och tjafsa med läraren och andra, surfa på telefonen, ta rast efter 35 minuter, med mera”.

Själv skulle jag vilja hävda att den svenska skolan har allvarliga problem, och att elever som leker bort lektionerna inte är orsaken till detta, utan bara ett symtom. Men jag förstår att det jublas över den här texten. Det finns nämligen inget folk älskar så mycket som att konstatera att dagens ungdom är bortskämd och allmänt förfärlig. Och nog har de rätt.

►LÄS MER: Lisa Magnusson: Invandrares religion är inte problemet med religiösa friskolor

Detta gäller dock även gårdagens ungdom, och förrgårdagens. Vad kverulanterna missar är nämligen att det inte är barnens fel att de saknar ett artigt sätt. De skyldiga är föräldrarna som inte uppfostrar dem, och föräldrarnas föräldrar, och så vidare ända tillbaka till den tid då vi var de apor vi beter oss som.

För det må suckas vitt och brett över att det uppväxande släktet inte har något hyfs nuförtiden, men vanligt hyfs har aldrig varit särskilt vanligt. Det kanske är lättare att lägga märke till detta hos andras ungar och unga, eftersom de ofta vistas i grupp och man vet att man med den vuxnes rätt faktiskt får uppfostra dem om det behövs.

Men den som tänker efter inser lätt att de stora är precis likadana. De hälsar inte, tackar inte, beter sig drygt mot servicepersonal. De harklar sig och spottar äckliga slemloskor på marken inför ofrivillig publik, nyser rätt ut över sina stackars medmänniskor, och kissar ned offentliga toalettstolar utan att torka upp efter sig innan de går ut till den långa kön där minst en person har trängt sig. 

Allra värst är stämningen på pendeltåg, som det jag sitter på i två, tre timmar varje dag. Det är inte bara det att det är alldeles för intimt att börja morgonen med att trängas ihop med en massa främlingar som fortfarande har sömnen klottrad över ansiktena. Det är också det att de tar noll hänsyn.

►LÄS MER: Lisa Magnusson: Ingen jävel ska bestämma hur kvinnor ska klä sig – ingen

Trots att de flesta pendlar dag ut och dag in verkar ingen ha lärt sig att det är bättre för alla om de som ska gå på ger plats åt de avstigande först. Istället kastar sig alla mellancheferna in mot de lediga sätena, och örfilar en med sina ryggsäckar på vägen dit. Folk lyssnar på musik, pratskriker i mobil, ja behandlar kort sagt tåget som sin egen vuxenfritidsgård. Eller toalett: En gång såg jag en medelålders kvinna klippa tånaglarna på sträckan Mjölby-Norrköping, så flisorna yrde. 

När vuxna hjärnor är så otroligt självupptagna att de inte ens för en sekund funderar på om det de gör kanske är störande för deras omgivning – är det då så konstigt att deras barn inte kan bete sig? Frågar jag mig, blickar ut genom tågfönstret och tar en eftertänksamt knaprig tugga på min medhavda knäckemacka.

+ Den syriska journalisten Zaina Erhaim. Fullständigt orädd. Och har gjort massor i kampen för medborgarrätten, bland annat genom sitt projekt för kvinnliga krigsreportrar.

- Den syriske diktatorn Bashar al-Assad beordrade Zaina Erhaims pass konfiskerat när hon reste till London för att föreläsa. Och de brittiska myndigheterna lydde honom.