LISA MAGNUSSON: Våldtäkt, sägs det ofta, handlar inte om sex utan om makt. Denna teori har gått och blivit en allmän sanning som upprepas gång på gång utan att någonsin ifrågasättas. Att våldtäkt inte handlar om sex utan om makt kan visserligen säkert stämma i vissa situationer, som vid besinningslösa överfallsvåldtäkter. Det finns sannerligen män därute som verkligen, verkligen hatar kvinnor. Men den vanligaste sortens våldtäkt är trots allt inte ett patriarkatets Frankensteins monster som kastar sig över unga kvinnor när de genar genom öde parker om nätterna. Den vanligaste sortens våldtäkt är den som begås i någons hem, och i de allra flesta fall känner förövaren och offret varandra.

Uppfattningen att våldtäkt är ondska gör oss blinda för den bedrägliga vardaglighet som vilar över de allra flesta våldtäkter. Om vi förutsätter att våldtäktsmannen är en ond människa blir det svårare att ta in att någon har begått en våldtäkt – han som är så himla snäll? – och det blir också svårare för oss att känna igen vad våldtäkt är, lära oss var gränserna går.

Hon gråter inte, hon skriker inte, du hotar henne inte och slår henne inte fördärvad. Hon är din flickvän och ni älskar varandra, ni har legat med varandra hundratals gånger förut, men just den här kvällen vill hon mest sova, hon knuffar undan dig flera gånger, säger ”men sluta”. ­Eller hon är någon tjej som har följt med dig hem från krogen och ni ligger i soffan och hånglar, du är sjukt ­fyllekåt men hon börjar ångra sig, pratar om att hon kanske borde åka hem. Att inte sluta då är ett våld; ett inkräktande på någons kropp, sexualitet och vilja.

Kolumnisten Emily Yoffe skrev nyligen i tidningen ­Slate att vår rädsla för att skylla på offren har gjort att vi inte vågar säga till kvinnor att när de går ut och dricker sig berusade så tar de alltid en risk. Själv är jag av åsikten att det finns det en poäng i att kvinnor inte låter sin frihet beskäras, att inte lever sina liv som om alla män de möter är potentiella våldtäktsmän. Och våldtäkter begås som bekant både mot kvinnor i bikini och i burka.

Istället för att fokusera på kvinnors utseende och beteende tycker jag därför att vi bör placera ansvaret där det hör hemma, nämligen hos männen. Tänk om föräldrar kunde ta det snacket med sina söner redan ikväll, inpränta vikten av lyhördhet i deras medvetande, vikten av att inte tjata, inte ignorera. När allt kommer omkring är det ju nämligen inte kvinnors förmåga att förmedla sitt nej som är knäckfrågan här, utan mäns förmåga att ta det nejet. Först när vi inser det kan vi också göra något åt våldtäkterna, på riktigt.

+ BBC-intervju med Åkesson. Sarah Montagues gamla BBC-intervju med Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Hans: ”It’s important to tell the truth and I usually do tell the truth” påminner lite om Muminpappan: ”Jag håller mig alltid till sanningen, så länge den inte är för tråkig.”

– Svenska politiker och SD. Att svensk politisk media med mycket få undantag inte förmår syna Sverigedemokraternas argument och konfrontera dem med deras halvsanningar och lögner, såsom Sarah Montague gjorde.