Feminism. Det är insikten att vissa personer ses som mindre värda på grund av vad de har mellan benen; att det finns ett grundmurat hat mot kvinnor, ett äckel mot deras kön och sexualitet. I vissa kulturer skär man systematiskt sönder fittor för att de inte ska kunna bereda sina bärarinnor njutning. Patriarkatet, kallar vi feminister denna männens värld. Patriarkat betyder bokstavligen fadersvälde. Men på sistone har jag börjat tänka att vi nog borde börja reflektera även över moralistmamman som står bredvid den där pappan, hon som driver på hans agenda ”för kvinnornas eget bästa”.

Precis som pappa patriarkatet tycker moralistmamman att kvinnlig kyskhet är viktig, men hennes förakt är farligare, för det är förklätt till omtanke – hon vill ju bara hjälpa! Inte ska kvinnor ha sex annat än för kärleks skull, det tål de inte, oavsett vad de själva säger. Porr är dåligt och sådant här bidi ess emm, nej det går inte an, ty vaginan är en skör ros med rötter ända in i själen. Det är vidare moralistmamman som står bakom den svenska sexköpslagen. Denna lag ser jättebra ut på pappret: Det juridiska ansvaret vilar på den som köper sex, kvinnan (moralistmamman bekymrar sig bara om kvinnor) som säljer gör inget fel.

RFSU:s rapport i våras visade att den svenska sexköpslagen påverkat den allmänna attityden, så att en majoritet tycker att även sexarbetare ska ses som kriminella. I myndigheternas egna uppföljningar är det dessutom tydligt att lagen gjort livet farligare för sexarbetare. Den tvingar dem att isolera sig, eftersom alla personer runtomkring dem räknas som hallickar. De kan inte jobba hemifrån eller i förhyrd lokal, eftersom hyresvärdarna är skyldiga att vräka dem. De numera kriminella kunderna har blivit ljusskygga och svårare att kolla upp.

Kort sagt har den svenska sexköpslagen förvärrat situationen för en redan utsatt grupp, vilket fått bland andra FN och Världshälsoorganisationen att rikta kritik mot den. Men moralistmamman har hållit för öronen och fortsatt tralla på sin trevliga sång om vilken succé vår lag är, den borde gå på export till alla länder, alla länder (mel: Caribbean Blue av Enya). Inte förrän nu när även Amnesty, efter en lång och grundlig utredning, tar avstånd har hon börjat bry sig. Där är hon ju medlem, jaha, ska hon behöva gå ur den här trevliga organisationen nu? Ja, det kanske vore dags.

Mot övergrepp, våld och människohandel finns redan lagar, och den misär som föranleder vissa människor att sälja sex blir bara värre av att de tvingas ut i laglöst land. Jag högaktar Amnesty för att de erkänner kvinnors rätt till sin egen sexualitet. Jag högaktar att de gjort vad det förment feministiska Sverige försummat, nämligen att se till fakta och lyssna på sexarbetarna själva, och jag högaktar dem för att de vågar stå upp för sitt grundläggande uppdrag om mänskliga rättigheter. För rättigheter är just vad sexarbetare behöver – inte kramar från patriarkatets välgörare.

+ Amnesty. Fler medlemmar behövs!

- Nu är det tjugo år sedan 14-åriga John Hron torterades och mördades av nazister. Glöm aldrig.