Ni vet den där klyschan, den om att den yttersta tragedin inte är de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad. Det var medborgarrättsaktivisten Martin Luther King som sade det, och det låter så riktigt att man kan bli inspirerad att brodera upp en väggbonad för mindre. Men i verkligheten stämmer ju det där påståendet inte alls. För hur ”goda” är egentligen de som står bredvid och vet att det som sker är ont, men ändå inte gör något?

Den tydligaste illustrationen av detta är just nu syrierna. Deras situation är en kedja där varje ny länk blir ännu en uppvisning i mänsklighetens absolut sämsta sidor.

►LÄS MER: "Sluta hylla mobbaren Zlatan"

Först en vettvillig tyrann som förklarar krig mot en hel befolkning för att den begärt demokrati. Sedan den islamistiska terrororganisationen IS som drar fram i kaoset. Därefter vill FN träda in, men diktatorns vänner stoppar alla militära insatser, och hjälpkonvojerna går nu direkt till förtryckaren själv. Han kontrollerar alltså både mat och medicin. Vilket innebär att FN snarare förvärrat situationen.

Och så EU. Det som började som ett projekt för fred och fri rörlighet, men som har blivit en mur mot omvärlden. Bara dagarna efter ännu en rapport om hur den turkiska gränspolisen skjutit ihjäl flyktingar, däribland kvinnor och barn, röstar så Sverige om ännu hårdare regler för anhöriginvandring. En bred riksdagsmajoritet ställer sig bakom detta.

I praktiken spelar de faktiska lagarna dock inte någon större roll, eftersom Utrikesdepartementet ändå förbjuder syrier att ansöka om familjeåterförening från det enda grannland dit de kan resa fritt, nämligen Libanon. Därmed är den trygga vägen till Sverige stängd, vilket bland annat drabbar en tvåårig flicka som vi kan kalla Nour. Hon befinner sig i krigets Syrien, och hon har inte någon mamma, bara sin pappa i Sverige. Även de nya hårdare reglerna säger att hon självklart ska få komma till honom. Men byråkratin saboterar både hennes mänskliga rättigheter och den svenska lagen.

►LÄS MER: Gabriel Wikström är skadligare än rökning

Detta är inte ”goda” människors verk. Det är grymhet. Och den grymheten kommer att påverka hela Sveriges framtid. För det är ett recept på utanförskap vi just nu kokar ihop. De flesta flyktingar här är män. De kom från brinnande krig och vägen hit var svår. Nu sitter de isolerade från omvärlden, ihopträngda, i månad efter månad. De får inte arbeta, får inte ens läsa svenska för invandrare, kan inte göra något annat än att vänta medan lås efter lås sätts på dörren mellan dem och deras familjer. Kvinnorna och barnen är kvar ute i kriget.

Det är många inom politiken som nostalgiskt pratar om att återupprätta det svenska folkhemmet. Men jag skulle vilja fråga dem: Vad är den drömmen värd om den håller barn från sina pappor, och kvinnor från sina män; tvingar ut dem i sjunkande båtar på Medelhavet? Vad är det för folkhem som bokstavligen kräver människooffer?

+ Läkare utan gränser. Som jag beundrar denna oförtröttliga hjälporganisation.

- EU:s vedervärdiga politik har gjort att Läkare utan gränser begripligt nog har sagt upp samarbetet helt. De är därför ännu mer i behov av donationer. Sms:a LIV till 72979 så skänker du 100 kronor.